Fortsatta funderingar om människans självbild

Frågan om den fria viljan har väckt min uppmärksamhet igen när jag skrev om vetenskapliga teorier som har ändrat människans självbild. Det är framför allt två poddar från Sveriges radio, P3 dystopia "Fri vilja" från den 25 december 2024 och filosofiska rummet "Den fria viljan" från den 3 februari 2019 som jag utgår ifrån. 

Jag har länge haft en ide om att vi har en fri vilja i den meningen att den inte är underordnad något väsen, alltså att vi människor står ensamma i universum med att bestämma saker om oss. Däremot har vi inte några fria val, eftersom alla val vi gör bestäms av det vi har upplevt tidigare. Den här iden har jag börjat ifrågasätta. 

Dessutom menar jag att frågan om den fria viljan är oberoende om vi gör medvetna val eller omedvetna, eftersom vi är lika mycket våra omedvetna delar av hjärnan som våra medvetna.

Där rör sig diskussionen i filosofiska rummet. Vi vet att vi gör val omedvetet innan vårt medvetande får reda på det. Allt överläggande om för och nackdelar är inte för att kunna välja utan för att rationalisera ett val vi redan har gjort. 

Men uppfattningen om att vi bara är vårt medvetande, och vår hjärna på något sätt verkar utanför oss, är stark. Uttryck som "Vi gör inte valet själva, vår hjärna har redan gjort dem åt oss" tyder på det. Jag tycker det verkar konstigt. Vi är ju våra hjärnor också och om hjärnan har gjort valet har ju vi gjort valet.

Vissa går så långt att de tror att något immateriellt styr vårt medvetande.

Frågan om vi kan hållas ansvariga för våra handlingar blir aktuell om man tänker sig att våra val enbart avgörs av våra tidigare erfarenheter. Om det bara finns ett alternativ för oss att handla så kan vi inte hållas ansvariga för detta handlande.

När det gäller beröm för bra handlingar är det inget att orda om. Vi mår bra av det och att få människor att må bra är gott, oavsett om de förtjänar berömmet eller deras goda handlingar var bestämda av orsaker utanför deras kontroll. När det gäller dåliga handlingar, som brottslighet, så kanske det är godare med behandling än vedergällning. 

P3 Dystopia tar det hela ett steg längre, och tar upp de fysiker som tror på predestination. De menar att all tid egentligen finns samtidigt, och att vi följer tidslinjen som man tittar på en film som redan är inspelad. Det gör den fria viljan omöjlig. Den styrs av naturlagarna. En räddning skulle kunna vara parallella universa, där varje val ger upphov till ett nytt universum, men det verkar mest önsketänkande att det skulle kunna vara så.

Men vad är det då för vits med något alls, om allt som ska ske i mitt liv redan är förutbestämt? Då spelar det väl ingen roll vad jag gör, jag kan bara låta saker ske och strunta i allt. Ja, om det nu är förutbestämt att jag ska göra så, så kommer jag att göra det.

En ny utmaning för vår självbild. Jag kan inte göra något av mitt liv, inte påverka det alls. 

Den stora räddningen borde vara att tänka om. Jag kan ju titta på en film med behållning och tycka att den är jättespännande, trots att jag vet att slutet redan är inspelat. Jag har bara inte sett det än och det gör att det finns en mening med att se filmen till slutet. 

Likadant kan vi tänka på våra liv. Livet är ett äventyr att utforska. Vad som kommer att hända är redan predestinerat, men jag vet inte om det än. Meningen med livet blir att upptäcka vad som händer sen.

Men det lär dröja många hundra år innan människan accepterar det här. Tills dess får vi leva vidare med illusionen om den fria viljan.

Avenantramider

Gammal text från 2011, men jag publicerar den för att jag har skrivit den.

Avenantramider är en grupp kanelsyreamider av antranilsyror, som finns i havrets gryn och hylle. De bildas också i gryn, hylle och blad efter angrepp från svamp och andra skadeorganismer. Genom att studera korrelationen mellan total fettkoncentration och avenantramidkoncentration har forskarna fått en indikation på att de har en funktion som antioxidanter som skyddar fettsyror, såväl som andra funktioner av havre.

Avenantramider har visat sig ha antioxidantaktivitet in vitro. Dessutom har de t ex visat sig kunna förebygga oxidativ stress i utvalda delar i excersised råttor och förmodas skydda mot åderförkalkning enligt vissa undersökningar.

De har ett samband med den fräscha smaken och lukten hos havreprodukter, och det kan bero på att de skyddar dem från att förstöras genom sin funktion som antioxidanter. 2p, 2f and 2c (figur 7) är generellt sett rätt stabila under upphettning och förvaring och de flesta former av kommersiell processning.

Biosyntesen är en kondensation av antranilat och kanelsyrederivat. Kanelsyrederivat finns det gott om i naturen, och de finns med i många biosynteser, t ex en del substanser med antioxidantaktivitet, lignaner, ligninger och flavonoider.

p-cumarsyra biosyntetiseras från fenylalanin via kanelsyra, eller från tyrosin. p-cumarsyra är ingen effektiv antioxidant i sig, men aktiviteten höjs drastiskt när ett av ringens väten byts ut mot en metoxyl- eller hydroxylgrupp på kolet närmast det kol som hydroxylgruppen sitter på (orto-position).

De vanligaste kanelsyrederivaten p-cumarsyra, ferulasyra och kaffesyra, är byggstenar i de naturligt förekommande avenantramiderna. Dessutom är sinapinsyra vanlig i naturen. Estrar och amider av dessa syror finns också.

Antranilsyra är en del av tyrosinmetabolismen, och det 5-hydroxylerade derivatet har visat antioxidantaktivitet.

Bland de avenantramider som har isolerats från havre finns 1p, 1f, 2p, 2f, 2c och 3f. Dessutom finns det indikationer på 1c.

1p, 1f, 1s, 1c, 2p, 2f, 2s and 2c har syntetiserats av min företrädare och jag har gjort 1a, 2a, 3a, 3p, 3f, 3s and 3c, och utvecklat syntesen av 1s något.

Syntes

Avenantramider syntetiseras genom en syrakatalyserad koppling mellan skyddade bensaldehyd- och bensoxazinonderivat. Dessa har tillverkats genom att återloppskoka antranilsyraderivaten i ättiksyraanhydrid, och bensaldehydderivaten i ättiksyraanhydrid och pyridin. Kopplingen skedde under torra förhållanden för att undvika ringöppning av startmaterialet.

Den fosfatkatalyserade ringöppningen och avskyddningen utfördes utan att rena kopplingsreaktionens produkt, eftersom råproduktblandningen innehåller en stor mängd delvis ringöppnade och avskyddade produkter.

För att få startnaterialen till avenantramiderna i 3-serien, behandlades metyl-6-nitroveratrat med natriumhydroxid, följt av surgöring. Den resulterande nitrobensoesyran reducerades till den korresponderade hydroxiantranilsyran. Den elektrondragande nitrogruppen i metyl-6-
nitroveratrat placerar en partiell positiv laddning på det motsatta kolet, vilket underlättar den nukleofila aromatiska substitutionen med hydroxyljonen. Detta är inte möjligt med kolet med den andra metoxylgruppen, eftersom karboxylgruppen på dess motsatta sida är en svagare elektrondragare som dessutom försvagas ytterligare genom att den är deprotonerad i den basiska lösningen. (Scheme 2)

Hydroxiantranilsyran såg ut att vara känslig för oxidation. När den förvarades i luft blev den mörkt brun och visade inga skarpa signaler i NMR, vilket indikerar nedbrytning via en radikalmekanism. Därför acetylskyddades den, genom att indunsta metanolen, tillsätta ättiksyraanhydrid och återloppskoka, under inert atmosfär.(Scheme 2)

Diskussion

Under kopplingsreaktionen var en del av produkten också delvis avskyddade. Genom att köra produktblandmingen genom en kiselgelkolonn (etylacetat/diklormetan 1:9) och analysera fraktionerna med NMR, befanns tre derivat av 3f vara huvudprodukterna. Ringslutna och skyddade, ringskyddade och skyddade på antranilsyraringen, och ringslutna och skyddade på kanelsyraringen. En fjärde produkt syntes på NMR innehålla både en karboxylsyra och en dubbelbindning, vilket indikerar att det var en ringöppnad produkt.

De nödvändiga förhållandena för ringöppning och avskyddning, d v s temperatur och tid, varierar mellan avenantramiderna. En möjlig förklaring är att lösligheten i vatten spelar en viktig roll. Kristallerna som återstod i vattenlösningen efter att ha rört produktblandnignen från kopplingssteget i syntesen av 3f, i natriumfosfat i rumstemperatur i 24 timmar, filtrerades och analyserades med NMr. De bestod av nästan ren ringsluten och skyddad 3f. Förslaget är därför att att ringsluten och delvis avskyddade avenantramider, som innehåller sura funktionella grupper och därför förväntas vara vattenlösliga i basisk lösning lätt avskyddas vid rumstemperatur, medan ringslutna och helt skyddade avenantramider oftast behöver uppvärmning, beroende på sin dåliga löslighet i vatten vid rumstemperatur.

Uppreningen var den mest problematiska delen av syntesen. 1s verkade inte vara stabil på kiselgel, och det var svårt att hitta optimala förhållanden för omkristallisering. En Sephadex LH-20-kolonn, eluerad med metanol, kunde användas för 2a och 3-serien. 1a verkade degraderas på kolonnen, men var å andra sidan enkel att omkristallisera från aceton/vatten, som även användes för de övriga avenantramiderna, med större eller mindre förluster.

Vetenskapliga teorier som ändrar människans självbild

Idag på fysiklektionen när jag undervisade om den geocentriska och heliocentriska världsbilden slogs jag av likheterna med en annan vetenskaplig teori som har ändrat människans självbild och som kyrkan envist motsätter sig: Evolutionsteorin.

Den heliocentriska världsbilden är inte ny. Redan under antiken hade bland annat Aristarchos, han som mer än 200 år innan Jesus föddes räknade ut månens storlek på ett ungefär, tankar om att solen, den lysande centrala elden, befann sig mitt i universum och alla planeterna kretsade runtom.

Aristarchos

Hans idéer slog inte igenom, för det stämde inte med människans självbild, utan Ptolemaios idé om hur alla planeter, solen och månen kretsade i sfärer runt jorden passade bättre med uppfattningen om att Gud hade satt jorden i centrum för sin skapelse.

När Kopernikus på 1500-talet hade problem med hur planeterna rörde sig enligt denna idé, hur de ändrade hastighet och bytte riktning med jämna mellanrum, och upptäckte att rörelserna blev mycket mer logiska när man satte solen i mitten, vågade han inte prata om det för att han visste att kyrkans folk skulle bli förbannade på honom. Galileo blev ju senare till och med anklagad för kätteri och satt i husarrest.

Planetsystemet enligt Kopernikus

Hur kunde någon ha mage att betrakta människans planet som en i mängden bland andra planeter, och inte i universums centrum? Gudlöst, minst sagt!

Först på 1800-talet, 300 år efter Kopernikus, kunde kyrkan så smått börja acceptera den heliocentriska världsbilden.

Då kom nästa dråpslag mot den mänskliga självbilden: Evolutionsteorin. Teorin i sig var väl inte så mycket att orda om. Det var helt rimligt att växter och djur kunde ha utvecklats på detta sätt. Problemet var att vissa tyckte att även människan hade utvecklats på samma vis.

Karikatyr av Darwin som apa från the Hornet magazine 1871

Hur kunde någon ha mage att betrakta människan som en i mängden bland levande organismer, och utvecklats på samma sätt? Gudlöst, minst sagt!

100 år senare, i mitten av 1900-talet hade de flesta kyrkor accepterat att människan är en del av evolutionen, men inte alla.

Det finns nog inga religiösa grupper numera som tror att solen snurrar kring jorden. Däremot finns det fortfarande vissa som inte tycker att evolutionsteorin stämmer med deras självbild. Det har bara gått 150 år sen den upptäcktes, så vi får väl räkna med några hundra år till innan skapelseberättelsen kommer att verka lika orimlig som den geocentriska världsbilden av de sista extrema religiösa grupperna.

Drömskolan

Hur skulle din drömskola se ut, om du fick fantisera helt fritt, utan att tänka på några praktiska förutsättningar?

En av punkterna på höstlovskonferensen i år var en redovisning om den uppgiften, som vår rektor och några till hade utfört på en av sina aktiviteter. De började spåna om en skola som var öppen från 8 till 20 och lärare hade jour antingen på plats eller online. De medgav att de inte hade någon plan för hur det skulle funka i praktiken med lärarnas arbetstider och så vidare, och det följande fick mig nästan att sätta i halsen av förvåning. 

Drömmen var att skolan skulle vara en plats där barnen fick delta i aktiviteter efter förmåga. Det skulle vara vanliga lektioner blandat med studierum, dit eleverna kunde gå för att jobba med olika uppgifter, och där det skulle finnas lärare till hands i olika ämnen för varje rum.  

Eleverna skulle inte vara bundna till sin årskurs eller ålder, utan kunde jobba på sin egen nivå. De skulle följas upp regelbundet av sin mentor för att lägga upp en plan för hur de skulle jobba med det de behöver.

Där blev jag frustrerad. Det här är ingen fantasiskola. Den finns och den har en väl genomarbetad pedagogik. Och den är hatad av alla. Kunskapsskolan.

När jag såg de andras förtjusning över hur det skulle hjälpa de svaga eleverna som genom ett trollslag, räckte jag upp handen och frågade om skolan ändå inte passade bäst för elever som kunde ta mycket eget ansvar. Det är ju vanlig kritik mot Kunskapsskolan. Svaret var att det här var ju bara en fantasi, det skulle säkert gå att lösa om man jobbade vidare med det praktiska. Uppfinna hjulet en gång till alltså.

Faktum är att den här typen av pedagogik är så hatad att det rentav hittas på att Kunskapsskolan drivs av vinstintresserade riskkapitalister fast det inte är sant. Journalister presenterar det på ett sätt som får folk att tro, utan att de egentligen säger det, att de har en koppling till Academedia, men det har de inte. Skolan drivs av eldsjälar, liksom Jensen, Montessori (innan det köptes av Academedia) och liknande.

Kanske är det missunnsamheten som tittar fram. Det där att folk inte tål att det går bra för andra. Annars kan jag inte förstå hatet mot en skola som bara har lyckats med att genomföra en pedagogik som andra drömmer om när de får fantisera fritt om något som de tror är för bra för att vara sant.

Har du slutat slå din man, Alli Klapp?

Jag publicerar nu ett inlägg som jag påbörjade under lärarutbildningen 2017: Nu må jag skjuta budbäraren, men jag blev oerhört frustrerad av ett uttalande i en bok av ovannämnda författare.

I min kurs, Kompletterande pedagogisk utbildning, dominerar redan välutbildade, på arbetsmarknaden etablerade, medelålders människor, som för längesedan passerat tonårsstadiet. Ändå går det inte att få godkänt på kursen utan att beskriva hur utbildningen har utvecklat oss från oreflekterade barn till självständigt tänkande vuxna.

Alli Klapp återberättar en lärarutbildare, som beskriver det som att de studerande blir frustrerade av att ifrågasätta sin syn på kunskap som något statiskt och absolut. De studerande ska alltså tidigare ha trott att kunskapssynen är av Gud given och inte går att ändra, och så kommer lärarutbildarna som frälsare och berättar att det är människor i ett samhälle som har skapat och definierat kunskapsbegreppet. 

Jag orkar inte. Hur högmodig får man vara? Att i sann Dan Brown-anda beskriva alla i sin omgivning som idioter för att kunna framstå som överintelligent när man i själva verket är en riktig medelmåtta. Vår frustration kom inte av att vi måste ifrågasätta oss själva, utan att kursledarna inte fattade att vi redan hade gjort det, för länge sen, som alla gör vid sitt inträde i vuxenlivet

Det påminner mig om en annan kurs jag gick, där en föreläsare stod och upplyste oss förmodat otänkande människor att den vetenskapliga metoden är ett mänskligt påfund och inte är fritt från värderingar. Jag satt och gapade över att han trodde att det var nytt, han pekade på mig och sa: "Titta vad chockad du blir av det jag säger", som om jag hade hört det för första gången. 

Den gången trodde kursledaren att jag var den enda som inte förstod något av kursen, för jag var naturvetare och de andra var samhällsvetare och humanister, och vi är ju så dumma. När vi hade skrivit klart examensuppgiften tog hon mig åt sidan och bad om ursäkt. Det hade nämligen visat sig att jag var den enda på kursen som förstod allt fullt ut. Jag hade helt enkelt läst fler kurser tidigare och haft förkunskaper som det inte var tänkt att vi skulle ha, så hon missuppfattade min icke-utveckling som att jag inte hade lärt mig det vi skulle lära oss.

Det illustrerar vikten att ta reda på nuläget innan vi försöker ändra på det vi har. Annars riskerar vi att skjuta långt bredvid målet eftersom vi står på helt fel ställe och siktar. Utgår man ifrån att ingen kan något måste man åtminstone vara öppen och förberedd på att man har fel, och att vissa redan kan en hel del.

Läderbaggens (Osmoderma eremita) liv och bevarande i Sverige
Litteraturuppgift i ekologi, 7,5 hp, distans, Visby, våren 2017

Inledning

Läderbaggen (Osmoderma eremita) är en ca 3 cm lång bladhorning som lever i ihåliga träd, framför allt ek (Quercus robur). Larven lever på mulm bestående av bl.a. ved som redan har brutits ned av andra organismer. Bland dessa sena nedbrytare och detritivorer finns många hotade arter, eftersom ruttna träd sällan får stå länge, utan röjs bort.

Beståndet av ek har minskat och fragmenterats de senaste århundradena, vilket gör att det finns färre lämpliga habitat för läderbaggen. Dessutom finns det få träd på varje ställe, och en brist på yngre träd som läderbaggen kan kolonisera när de gamla dör. Det hotar dess överlevnad på sikt, eftersom den inte flyttar sig långt, utan ofta lever kvar i det träd där den fötts.

Naturvårdsverket har tagit fram ett åtgärdsprogram som går ut på att inventera de platser där läderbaggen finns och sköta träden i dessa områden, för att hjälpa de populationer som finns att överleva. Jag kommer att beskriva åtgärderna i den avslutande delen av uppsatsen, men ger först en bakgrund om vilka resurser och förhållanden läderbaggen kräver, deras interaktioner med andra arter, framför allt ek och människa, och deras mönster för förflyttning.

Resurser och förhållanden

Läderbaggens ägg läggs under sommaren i mulmen i ihåliga träd, d.v.s. en blandning av nedbrutet trä, svamp och rester av levande organismer. Larven lever i närmast innerväggen av håligheten, äter av mulmen och är viktig för nedbrytningen. De fleråriga (perenna) larverna satsar på överlevnad och tillväxt under juvenilstadiet, som varar i 3-4 år, innan den förpuppas och utvecklas till fullvuxen (imago) under våren-sommaren.

Ranius & Nilsson (1997) har jämfört antalet läderbaggar med ett antal variabler vid Bjärka-Säby och Sturefors utanför Linköping. Larverna börjar äta när mulmen är varmare än +13°C, (Ranius m.fl., 2005), vilket underlättas om öppningen till håligheten vänd mot solen och träden inte står för tätt. De trivs bäst i fuktiga förhållanden men är toleranta mot torka, vilket gör att de kan stanna i döda, stående träd ett tag, men föredrar levande träd. De flesta och största läderbaggarna hittas i stora träd med mycket mulm, eftersom mulmen håller vatten, och stabiliserar temperaturen. Larven producerar själv mulm genom att äta på träet, och deras avföring blir en del av mulmen. (Ranius & Nilsson, 1997)

Interaktioner med andra arter

En förutsättning för att läderbaggen ska kunna kolonisera ett träd är att det redan har varit tidigare nedbrytare på platsen. De finns mest i ekar som är mer än 200 år gamla där håligheter har hunnit utvecklas. (Naturvårdsverket, 2014). Många arter finns i mulmen i gamla träd. Det kan förekomma konkurrens med andra bladhorningar, som verkar ha samma krav på habitat (Ranius m.fl., 2005) men antalet arter och individer i ett träd beror mer på mängden mulm än på interspecifik konkurrens. (Chiari m.fl., 2014) Det är dessutom ofta artrikare där läderbaggen finns. Läderbaggens larver gör håligheten större, ökar mängden mulm och kan också höja kvävehalten i mulmen via de kvävefixerande bakterier som de har i sin mage. Detta är viktigt eftersom kväve tillgängligt för assimilation i biomassan ofta är en begränsad resurs för organismer som lever i träd. (Jönsson, 2004)

Några få predatorer på läderbaggar är kända. En av dem är mulmknäpparen (Elater ferrugineus), som också är hotad. De är generalister på olika insektslarver och lever i samma habitat som läderbaggen, men de kräver ännu större markområden med ihåliga träd än läderbaggen. De lockas av läderbaggarnas persikodoftande sexualferomon. (Naturvårdsverket, 2014) Några parasiter har också hittats. (Ranius m.fl., 2005)

De viktigaste konkurrenterna är människan och mindre träd. Människan konkurrerar om samma markområden med sina krav på effektivt jordbruk, och promenadområden med träd som anses vackra att se på och som inte har stammar eller grenar som riskerar att falla och tillfoga skada. Konkurrens om individuella ekar finns också eftersom människan har krav på bra, oskadat virke och tenderar att hugga ned ekarna innan de har hunnit utveckla håligheter. Andra träd konkurrerar om plats och ljustillgång när de växer på äldre betesmarker som inte används av människan längre. De förändrar mikroklimatet i ekarna när de skuggar solen och minskar möjligheterna för mulmen att värmas till den temperatur som larverna behöver.

Populationsdynamik

En organism sprider sig p.g.a. att populationen blir för stor på samma yta så att det blir konkurrens om resurser eller plats, för att habitatet har försämrats, eller för att förhindra inavel om det är för få individer på samma plats. Nackdelar med flytt är risken att bli uppäten av rovdjur, att inte hitta ett nytt träd att kolonisera och att satsa för mycket resurser på flytten så att färre blir kvar till reproduktion. (Hedin, 2003) Läderbaggar är semelpara organismer, som gör av med alla resurser på fortplantningen, varefter de dör. Imagon, den vuxna skalbaggen, äter vad man vet ingenting utan måste befrukta sig och lägga ägg under de 2-5 veckor den lever, därför är det en viktigt att inte satsa resurser på annat. De flesta honor som flyttar är dock redan befruktade och kan lägga ägg direkt på det nya stället. (Svensson, 2011)

Läderbaggen lever ofta kvar i det träd där den har fötts. Om de flyttar är det över ett kort avstånd, vilket gör att det måste finnas många gamla träd ganska nära varandra för att populationen ska vara bestående. Det är vanligt för arter som lever i stabila förhållanden, som eklandskapen har varit länge, men som nu är på väg att förändras. Det tar lång tid för nya habitat att bildas, så en annan förutsättning för läderbaggens överlevnad är att det finns träd i olika åldrar i närheten av varandra. De förflyttar sig också längst när det är varmt, vilket det inte alltid är på sommaren i Sverige. (Naturvårdsverket, 2014)

Man kan betrakta individerna i varje träd som en population i en metapopulation, d.v.s. delvis isolerade populationer med ett visst utbyte med varandra. Antalet läderbaggar i en ek varierar mellan åren, men de är icke-synkroniserade mellan ekarna, så när en population dör ut kan det ske migration från näraliggande populationer. Därför är antalet individer i metapopulationen ganska stabil. (Ranius, 2001.) Thomas (2000), tillämpar en modell för populationsdynamik för att se hur trädlevande arter med olika förflyttningsmönster påverkas av trädens bestånd. De mikrohabitat där varje population lever i många fall inte är bestående, utan en del förstörs och nya skapas, och dynamiken i metapopulationen påverkas. Läderbaggen tillhör de arter som följer det mönstret, eftersom de är beroende av att hitta yngre träd när de äldre dör.

Tidigare var eken vanlig i Sverige, och fridlyst, eftersom kronan arbetade för att säkra tillgången på skeppsvirke. Markägare hade rätt att ta grenar till djurfoder och bränsle, och kronan märkte dem ovarsamt, så ekarna skadades ofta och kunde bilda håligheter med mulm. (Eliasson & Nilsson, 2002) Förutsättningarna för läderbaggens levnad var alltså bra, även om uppgifterna om deras spridning i historisk tid är få. (Antonsson m.fl., 2003)

När fridlysningen av eken hävdes under 1800-talet höggs många ekar ned. De som finns kvar är små mängder på spridda platser. I ett fragmenterat landskap drabbas alla arter på olika sätt. De arter som har låg rörlighet, som läderbaggen, kan stanna länge på en plats i ett fragmenterat landskap, om det kvarvarande habitatet är tillräckligt stort. De drabbas däremot hårt när habitatet minskar eller försvinner helt, som när alla ekar huggs ned eller dör inom ett område. (Thomas, 2000). Problemet är att betning, skugga från äldre stora träd och bristande incitament att låta yngre plantor växa har gjort att de flesta ekar är i ungefär samma ålder och det finns inte så många yngre träd som kan bilda nya hålträd som läderbaggen kan kolonisera. (Eliasson & Nilsson, 2002)

Åtgärder för att skydda läderbaggen

Sverige och Frankrike är de länder i Europa där det finns mest Läderbaggar. I Sverige finns den från södra Sverige till Uppland, framför allt i eklandskap vid gods. Exempelvis Bjärka-Säby och Sturefors i Östergötland har stora populationer. De finns även i alléer och i vissa fall i fruktträdgårdar. Ranius m.fl (2005) hävdar att den största populationen i världen finns i sydöstra Sverige, vilket gör att vi har ett stort ansvar för deras bevarande.

I Uppland är förekomsten av läderbagge sparsam. Vid en landsomfattande inventering 1993-2003 hittades imago, spillning och fragment på fem lokaler i Enköping, imago i Biskops-Arnö, Håbo, larv i Stäksjön, Värmdö samt fragment i Wik, Uppsala och Nyckelviken, Nacka. (Antonsson m.fl., 2003) Det finns dock informationsbroschyrer utgivna av länsstyrelsen, som ska öka kunskapen om läderbaggen bland allmänheten (www.lansstyrelsen.se/uppsala) vilket är en av åtgärderna i Naturvårdsverkets åtgärdsprogram (2014).

När det gäller att skydda arter som flyttar endast korta sträckor är det mest effektiva sättet att bevara dem att skydda träd i närheten. En viktig del i arbetet att bevara läderbaggen är att inventera var den finns, för att veta var man ska sätta in åtgärder. Olika metoder för att inventera förekomst och förflyttningsmönster är fallfällor, radiopejling, observationer av levande djur och rester av dem, och räkning genom fångst-återfångstmetoden. Man kan även titta i historiska register för var den har hittats förr, för att se om förekomsten har minskat. Läderbaggens hane ger ifrån sig ett sexualferomon, γ-dekalakton, som luktar starkt av persika, och som kan användas för att påvisa förekomst, genom att gillra fällor med ämnet som bete, ta luftprover, eller lukta sig till ställen där den kan finnas. Man kan också se på spillningen, som har en karaktäristisk form av tillplattade pellets. (Naturvårdsverket, 2014)

Den viktigaste åtgärden är att få fram lämpliga träd som kan koloniseras. Det kan göras med påskyndad föråldring genom att fläka av grenar och genom att frilägga ekar försiktigt där inga djur har betat på länge och det är igenväxt. Det bästa är att spara halvgamla ekar en kort bit ifrån de gamla. (Ranius & Nilsson, 1997) Eftersom läderbaggen inte är helt knuten till ekar, kan även andra träd användas. I andra länder har gamla fruktträdgårdar fyllt denna funktion. Man kan även sätta upp mulmholkar som substitut för hålträd. Naturvårdsverket föreslår att ersättning ska utgå till markägare som sköter eklandskap på ett sätt som bevarar läderbaggen.

I skötseln av eklandskapen får inte arter som kräver skuggiga förhållanden eller klenare ved missgynnas, t.ex. långhorningar i hassel och klen ek. (Naturvårdsverket, 2014) Frihuggning av träd får inte påverka andra träd som har naturvärden, t.ex. om det finns en väletablerad lundflora, när det har varit igenväxt länge. Jag kan tänka mig att vissa åtgärder, som att gallra fram ädellövskog i blandskog, kan skada andra arter, t.ex. generalister som lever av båda delarna, där de får mindre konkurrens av specialister.

Källor:

Antonsson, K., Hedin, J., Jansson, N., Nilsson, S.G. och Ranius, T. (2003), Läderbaggens (Osmoderma eremita) förekomst i Sverige. Entom. Tidskr. 124: 225–240.

Chiari, S., Carpaneto, G. M., Zauli, A., Zirpoli, G. M., Audisio, P. och Ranius, T., Dispersal patterns of a saproxylic beetle, Osmoderma eremita, in Mediterranean woodlands, Insect Conservation and Diversity, 6: 309–318

Eliasson, P. & Nilsson, S.G. (1999), Rättat efter Skogarnes aftagande – en miljöhistorisk undersökning av den svenska eken under 1700- och 1800-talen. Bebyggelsehistorisk Tidskrift 37: 33–64.

Hedin, J. (2003), Metapopulation ecology of Osmoderma eremita - dispersal, habitat quality and habitat history, Doktorsavhandling, Abstract, hämtat 2017-04-17 från http://lup.lub.lu.se/record/465755

Jönsson, N., Méndez, M. och Ranius, T. (2004), Nutrient richness of wood mould in tree hollows with the Scarabaeid beetle Osmoderma eremita, Anim. Biodivers. Conserv., 27.2: 79–82.

Läderbagge, Uppsala: Länsstyrelsen, hämtat 2017-04-23 från www.lansstyrelsen.se/uppsala

Naturvårdsverket (2014), Åtgärdsprogram för läderbagge, 2014–2018, Stockholm: Naturvårdsverket

Ranius, T. (2001), Constancy and asynchrony of Osmoderma eremita populations in tree hollows, Oecologia, 126:208–215

Ranius, T. m.fl. (2005), Osmoderma eremita (Coleoptera, Scarabaedia, Cetoniinae) in Europe, Anim. Biodiv. Conserv. 28.1: 1-44

Ranius, T. och Nilsson, S. G. (1997), Habitat of Osmoderma eremita Scop. (Coleoptera: Scarabaeidae), a beetle living in hollow trees, J. Insect conserv., 1: 193-204  

Thomas, C. D. (2000), Dispersal and extinction in fragmented landscapes, Proc. R. Soc. Lond. B: Biological Sciences, 267: 139-145

Dokumentation för hemuppgift, del 2

8:00 Gråmulet igen. Altostratus+stratocumulus. Nästa front passerade oss i natt. Det har varit molnigt och därför har temperaturen inte sjunkit märkbart. Litet regn har det kommit också, det ser man på radarbilderna och på Celsius och SMHIs tabeller och diagram.

Enligt tv4-vädret ligger det ett lågtryck över norra Finland med tillhörande kallfront över oss. På satellitbilderna ser virveln över Atlanten ut att ha kommit in över Finland, men den är litet otydlig ett tag. Kanske har lågtrycket bildats nyligen, eller omformats på något sätt, med tanke på gårdagens uppdelning av kallfront och varmfront. Det brukar bildas lågtryck när fronter delas upp, eftersom kallfronter rör sig fortare och de böjer av mot varandra och bildar en virvel. På tv4 pratar de om blåst också i samband med det här lågtrycket, men det märks inte här.

Lufttrycket har sjunkit rejält här från 1015 hPa i går till 1003 hPa nu.

11:34 Altocumulus, stratocumulus. Molntäcket spricker upp och det är mycket blå himmel nu. Små molnbollar och strimmor ovan och större moln i horisonten, men ändå bomullstussiga.

12:30 syns höga moln, cirrus (fjädermoln, till höger i översta bilden), och ett litet cirrocumulus (makrillmoln) har synts till. Det är disigt över solen så jag undrar om det är cirrostratus där. Lutar förresten moln alltid i vindriktningen. Det måste jag fråga om.

14:00 Visst är molnen platta under? Det här måste väl vara cumulusmoln (stackmoln). Kan solen ha värmt jorden så att luften har stigit och den innehållande fukten har kondenserats vid 1-2 km höjd? Temperaturen har stigit vid marken i alla fall på förmiddagen. Det var 12 grader vid 11:00, men nu har det sjunkit igen till 10 grader.

17:00 Nu är det i princip molnfritt förutom litet rosa moln vid horisonten. Därför blir det nog kallare i natt när värmen kan försvinna lättare. På tv4-vädret sa de runt 5 grader i morgon bitti.