Under 1700-talet kommer upplysningen och ger en ny syn på utbildningens syfte och mål, samtidigt som nationalstatstänkandet och industrialismen ersätter feodalismen. Stater i förändring bygger upp skolsystem för att ena folket i kristider, och tilldela dem deras nya rätta platser beroende på klass och kön. I Preussen ville de imponera på omvärlden när de blivit ockuperade av Frankrike. I Frankrike ville de rekonstruera landet efter revolutionen. I Japan ville de anpassa sig efter den regionala feodalismens byte till en statlig modern stat. I England gick det långsammare för de hade redan en fungerande nationell identitet, och Laissez-faire-ekonomi som motverkade statens intresse för skolan.
Genom skolan och utbildningen ville staten visa styrka för omvärlden, och de använde ekonomin som medel och planerade den för sina mål. Staten blev starkare när medelklassen växte och blev mer självständig gentemot intressegrupper. Staten gav också moralisk och social utbildning med värderingar som gynnar staten.
En anledning till massutbildningens införande var att kontrollera medborgarna och göra dem dygdiga. Det fanns olika skolor för olika klasser och arbetarna skulle enas till att kontrolleras och disciplineras så de blev nyttiga samhällsmedborgare enligt Larsson&Westberg. Det kan ha funnits en rädsla för uppror men den var nog inte så stark innan början av 1900-talet. Däremot var det viktigt att ena folket i nationen och skapa traditioner och protestantisk nationalism. Det fanns också ideologiska skäl, att liberalismens syn på allas lika värde även omfattade underklassen, och att de skulle ha samma möjligheter att utvecklas som medelklassen, även om det aldrig riktigt blev så i praktiken. Skolan var också ett sätt att hålla de fattigaste barnen från gatan, både för deras egen skulle och för samhällets.
Källa:
Green, A, (1997), Education, globalization and the nation state, Basingstoke: Macmillan, Kap. 2-3.
Larsson, E. & Westberg, J. (2015) Utbildningshistoria: en introduktion, Lund: Studentlitteratur, kap 1-7, 9
