På en sumerisk stentavla finns ett recept på antiinflammatoriskt medel. Det är pil, Salix, källan till salicin, vilket är ursprunget till acetylsalicylsyra, det huvudvärksmedel som än idag är bland de vanligaste på marknaden.
Även egyptierna var medvetna om mirakelmedlet. På en egyprisk papyrus hittar vi följande text:
När du examinerar en man med oregelbundet sår...och detta sår är inflammerat..(det finns) en ansamling av hetta; kanterna på såret är rödaktiga och mannen är varm som följd...då måste du göra kylande substanser åt honom för att dra ut hettan...blad från pil
Ebers papyrus, Citerad av David J. Black, One hundred years of Aspirin, The Lancet, 1197, 350, 437-439
Ett litet mer avancerat recept för universalmedicinen står i en svensk handskrift från 1500-talet:
Piil dygdh Piil gör got i nesa borra hon gör och got för hwid verk, pilo bark doger temprat mz äthikio hon forthager worther och hans saffwa duger för blod rwdna.
(Litet mer begripligt:
Pils dygd: Pil gör gott i näsborren. Hon gör och gott för huvudvärk, pilbark duger kokat med ättika. Hon förtager vårtor och hennes sav duger mot blodrinna.)
Codex Grenholmensis, Handskrift från 1500-talet, Linköpings bibliotek, citerat av http://home.swipnet.se/PharmHist/Artiklar/asyra500.html
Med litet fantasi kan man föreställa sig vilka kemiska reaktioner som skulle kunna äga rum när pilbark kokas med ättika: Kanske är detta den första syntesbeskrivningen på acetylsalicylsyra.
Pastor Edward Stone har givits äran till den första någorlunda vetenskapliga artikel om pilens febernedsättande verkan, när han 1763 skrev om hur han behandlat febersjuka personer med pulveriserad pilbark.
Isolering av den verksamma substansen
Johann Andreas Buchner var den första som lyckades isolera salicin, och det gjorde han år 1828. Två år senare utarbetade Henri Leroux följande, förbättrade toppmetod:
*Koka pilbark, torkad och pulveriserad, i vatten med kaliumkarbonat
*Tillsätt kall, flytande blyacetat
*Filtrera, behandla med svavelsyra, fäll ut bly
*Mätta överskottet av syran med kalciumkarbonat
*Filtrera igen, koncentrera vätskan, och filtrera tills det netutraliserats
*Avfärga med kol
*Varmfiltrera, kristallisera två gånger och torka i mörker
Leroux, H, Journal de chimie medicale, de pharmacie et de toxicologie, 1830, 6, 614-617
1835 isolerade Karl Jakob Löwig "Spirsäure" från älggräs, och 1838 oxiderade Raffaele Piria salicin och klöv glukosiden, vilket resulterade i "acide salycylique", vilken Dumas 1939 fann vara identiskt med "Spirsäure". Salicylsyran hade hittats och identifierats:
Denna substans är vit, kristalliserad i stavar, löslig i vatten och alkohol, olöslig i eter, sönderfaller över 100 grader...
Svavelsyra ger det en underbar röd färg...
Grundämnessammansättning:
Pirias experimentella värde Beräkning från strukturen
Kol: 55,49 % vikt 55,54 % vikt
Väte: 6,38 % vikt 6,34 % vikt
Syre: 38,13 % vikt 38,13 % vikt
Piria, R, Annales de chimie et de physique, 1838, 69, 281-325
Strukturutredning och syntes
1860 Identifierade Kolbe salicylsyra som hydroxibensoesyra, och syntetiserade den.1870 Upptäckte Meyer att det handlade om orto-hydroxibensoesyra (d.v.s. att syran och hydroxylgruppen sitter på kolen bredvid varandra i bensenringen)
1874 Förbättrade Kolbe syntesmetoden. Han behandlade natriumfenolat med koldioxid under tryck, vilket gör att koldioxiden först sätter sig på syret och sedan flyttar sig till det näraliggande kolet, så natriumsaltet av salicylsyra erhålls. Behandlas detta med syra blir resultatet salicylsyra. Denna syntesmetod är än idag en viktig och användbar syntesmetod för tillverkning av den här typen av kemiska ämnen.
Biosyntes
Men, som ett av våra riksdagspartier uttrycker det: Den enda riktiga produktionen sker av de fotosyntetiserande organismerna.
Växter tillverkar acetylsalicylsyra på det här sättet:
1. Fotosyntesen omvandlar vatten och koldioxid till socker.
2. Sockret omvandlas till fosfoenolpyruvat och erytros-3-fosfat
3. Genom ytterligare reaktioner kopplas fosfoenolpyruvat och erytros-3-fosfat ihop.
4. Biosyntesen går via en biosyntetisk väg som heter shikiminsyravägen, som många levande organismer använder när de producerar aminosyran fenylalanin.
5. Efter alla dessa reaktioner kan mikroorganismer tillverka salicin direkt från chorismat, medan växter måste gå en liten bit till via fenylalanin och kanelsyra.
Funktion i växter
Nivåerna av salicin i växtcellerna ökar om växten blir infekterad av virus eller om vävnaderna skadas. Salicin fungerar som växthormon, d.v.s. det sänder signaler till andra delar av växten, i det här fallet för att tala om att växten har blivit skadad.
Växtsignaler utgörs ofta av reaktiva syresubstanser. Salicin hämmar ett enzym som medverkar till att avlägsna de reaktiva syresubstanserna, som i vanliga fall är farliga för vävnaderna. Det gör att minskningen av nivåerna av dessa substanser går långsammare, vilket medför att signalen inte upphör lika fort.
Mekanism
Salcylat fungerar som inflammationshämmande i människokroppen genom att hämma cyklooxygenas, och därmed förhindra bildningen av några ämnen som medverkar till inflammation, vasodilation ("blodkärlsavslappning"), blodplättsaggregation, magsaftutsöndring och slembildning.
Acetylsalicylsyra – ett av världens äldsta syntetiska läkemedel.
Med litet fantasi kan vi gå ända tillbaka till ättikskokandet av pilbarn på 1600-talet för att beskriva acitylsalisylets historia som läkemedel. Mer säkerställt är väl att Charles Frederic Gerhardt 1853 blandade natriumsalicylat med acetylklorid och att Hoffman 1897 erhöll stabila kristaller av acetylsalicylsyra. 1899 började Aspirin att marknadsföras av Bayer.
Det forskas fortfarande på nya användningsområden för acetylsalicylsyra. Men det är inte min huvudvärk.
