Drömskolan

Hur skulle din drömskola se ut, om du fick fantisera helt fritt, utan att tänka på några praktiska förutsättningar?

En av punkterna på höstlovskonferensen i år var en redovisning om den uppgiften, som vår rektor och några till hade utfört på en av sina aktiviteter. De började spåna om en skola som var öppen från 8 till 20 och lärare hade jour antingen på plats eller online. De medgav att de inte hade någon plan för hur det skulle funka i praktiken med lärarnas arbetstider och så vidare, och det följande fick mig nästan att sätta i halsen av förvåning. 

Drömmen var att skolan skulle vara en plats där barnen fick delta i aktiviteter efter förmåga. Det skulle vara vanliga lektioner blandat med studierum, dit eleverna kunde gå för att jobba med olika uppgifter, och där det skulle finnas lärare till hands i olika ämnen för varje rum.  

Eleverna skulle inte vara bundna till sin årskurs eller ålder, utan kunde jobba på sin egen nivå. De skulle följas upp regelbundet av sin mentor för att lägga upp en plan för hur de skulle jobba med det de behöver.

Där blev jag frustrerad. Det här är ingen fantasiskola. Den finns och den har en väl genomarbetad pedagogik. Och den är hatad av alla. Kunskapsskolan.

När jag såg de andras förtjusning över hur det skulle hjälpa de svaga eleverna som genom ett trollslag, räckte jag upp handen och frågade om skolan ändå inte passade bäst för elever som kunde ta mycket eget ansvar. Det är ju vanlig kritik mot Kunskapsskolan. Svaret var att det här var ju bara en fantasi, det skulle säkert gå att lösa om man jobbade vidare med det praktiska. Uppfinna hjulet en gång till alltså.

Faktum är att den här typen av pedagogik är så hatad att det rentav hittas på att Kunskapsskolan drivs av vinstintresserade riskkapitalister fast det inte är sant. Journalister presenterar det på ett sätt som får folk att tro, utan att de egentligen säger det, att de har en koppling till Academedia, men det har de inte. Skolan drivs av eldsjälar, liksom Jensen, Montessori (innan det köptes av Academedia) och liknande.

Kanske är det missunnsamheten som tittar fram. Det där att folk inte tål att det går bra för andra. Annars kan jag inte förstå hatet mot en skola som bara har lyckats med att genomföra en pedagogik som andra drömmer om när de får fantisera fritt om något som de tror är för bra för att vara sant.