Kemins och skogens år

2011 är Kemins år. Det är även Skogens år. Vi som arbetar med Skogens Kemi är dubbelt firade. I skogen finns det djur, stora och små, älgar, gnagare och insekter. Där finns träd, granar och tallar, enbuskar och idegranar. Och allt detta är fullspäckat med spännande molekyler som vi kemister älskar att leka och mixtra med.

Kemi betraktas ofta som något farligt, abstrakt och verklighetsfrämmande. Men i själva verket är det ju något som vi har naturligt runt omkring oss jämt på samma sätt som samhällskunskap och engelska. Kemi är inte det som skadar världen, utan det är en del av världen. Vi kemister är de som har kunskaperna som ger oss möjligheten att lära oss att styra kemin så att det inte skadar världen. Vi är också de som är experter på att undersöka vilka kemikalier som är farliga och vilka som inte är det.

Läs gärna denna DI-artikel.

Jag tänkte för enkelhetens skull referera litet ur en reklambroschyr från Mittuniversitetets fakultet för Naturvetenskap, teknik och medier, om vad skogens kemister sysslar med.

Människor betraktar ju skogen som sin egendom. Därför benämner vi andra djur som också lever av skogen med det rätt så nedsättande namnet "skadedjur". Men vi är inte ensamma om att betrakta trädätare som fiender, för naturligtvis håller träden med oss i det fallet. De har ägnat många år av evolution för att utveckla ämnen som djuren inte tål. Det kan vi människor utnyttja även för våra syften. Genom att extrahera växter som vissa skadedjur inte gillar kan vi komma över substanser som kan skydda även andra växtarter från att bli uppätna av dessa djur.

Extraktivämnen kan även användas till andra saker än växtskydd. Taxol från Stillahavsidegranen är ett ämne som har visat sig ha effekt mot cancer. Den europeiska idegranen innehåller ett liknande ämne, men det måste göras klart på labbet för att fungera bra. Med en effektiv metod att framställa dessa ämnen syntetiskt blir det möjligt att leta i fler växter efter aktiva substanser.

När vi producerar saker i skogsindustrin blir det alltid restprodukter. Ett exempel är pappers- och massaindustrin. De skalar bort bark, använder stora mängder vatten, och skiljer ut extraktivämnen för att få så rent trä som möjligt. I dessa annars rätt så värdelösa restprodukter letar vi efter kemiska föreningar som kan göra nytta på båda ovanstående områden.

Men det är inte bara träd som producerar ämnen som kan användas som växtskydd. Insekter producerar massor av doftämnen, både de som stöter bort andra insekter och de som lockar till sig dem. Feromoner, som de heter, som lockar till sig andra insekter, framför allt vid parning, kan användas för att locka bort insekter från de träd som skall skyddas.

Genom att skydda träden från skadedjursangrepp blir skogsbruket effektivare, och mindre arealer behöver användas för skogsplanteringar. Det betyder att vi kan skydda den lilla yta naturskog som finns kvar i Sverige bättre. Att ta reda på restprodukter och vad de kan användas till minskar nedskräpningen av naturen. Naturligtvis är det inte så enkelt att allt blir bra på en gång, men vi jobbar i alla fall aktivt på förbättringar.

Farliga vitaminer

Antioxidanter är alltid ett hett ämne. När man säger att man jobbar med antioxidanter blir reaktionen nästan alltid: Då kan du ju äta litet och må bra. Jo, att äta något alls utan att få i sig antioxidanter är nog svårt, och en del av dem måste vi få i oss via födan för att över huvud taget överleva. Men att äta isolerade antioxidanter är inte alls alltid så nyttigt.

I oktobernumret av Kemisk Tidskrift kom ämnet upp igen. Anledningen den här gången är en artikel i Journal of agricultural and food chemistry, där några forskare har kommit fram till att två ämnen som brukar räknas till de vanligaste antioxidanterna, kan orsaka eller förvärra njurcancer hos möss, just p.g.a. sin funktion som antioxidanter i obalans med omgivningen.

Antioxidanter fungerar som antioxidanter för att de lätt reagerar med andra ämnen. Finns de i rätt mängder så reagerar de med oxidationsmedel som bryter ner viktiga ämnen i vår kropp, och skyddar på så sätt kroppen. Men om det finns mer antioxidanter, eller av fel sort, än oxidationsmedel, så kan de ge sig på kroppens viktiga ämnen i stället, för något vill de reagera med.

När antioxidanterna har reagerat måste det finnas ämnen som tar hand om dem i sin tur. Vissa antioxidationssystem fungerar som en lång kedjereaktion där alla ämnen hjälper till i skyddsmekanismen. Blir det obalans i den, så kommer cellmembran, proteiner och DNA att brytas ned. Hur de reagerar är inte helt utrett. Därför är det svårt att blanda till en konstgjord soppa med rätt balans av antioxidanter.

Äter vi antioxidantrik mat så får vi en bra balans mellan olika sorters antioxidanter och andra sorters ämnen, och det är nyttigt för oss. Men antioxidanter i sin fria form kan tvärtom vara riktigt farligt. Det är det som är så lurigt med "natumedicinens" häxbrygder. De är inte mer naturliga än de dekokter läkemedelsföretagen producerar, utan extrakt där endast en del av substanserna finns kvar. Skall det vara naturligt så skall det vara naturligt på riktigt, åtminstone när det gäller antioxidanter.