Fortsatta funderingar om människans självbild

Frågan om den fria viljan har väckt min uppmärksamhet igen när jag skrev om vetenskapliga teorier som har ändrat människans självbild. Det är framför allt två poddar från Sveriges radio, P3 dystopia "Fri vilja" från den 25 december 2024 och filosofiska rummet "Den fria viljan" från den 3 februari 2019 som jag utgår ifrån. 

Jag har länge haft en ide om att vi har en fri vilja i den meningen att den inte är underordnad något väsen, alltså att vi människor står ensamma i universum med att bestämma saker om oss. Däremot har vi inte några fria val, eftersom alla val vi gör bestäms av det vi har upplevt tidigare. Den här iden har jag börjat ifrågasätta. 

Dessutom menar jag att frågan om den fria viljan är oberoende om vi gör medvetna val eller omedvetna, eftersom vi är lika mycket våra omedvetna delar av hjärnan som våra medvetna.

Där rör sig diskussionen i filosofiska rummet. Vi vet att vi gör val omedvetet innan vårt medvetande får reda på det. Allt överläggande om för och nackdelar är inte för att kunna välja utan för att rationalisera ett val vi redan har gjort. 

Men uppfattningen om att vi bara är vårt medvetande, och vår hjärna på något sätt verkar utanför oss, är stark. Uttryck som "Vi gör inte valet själva, vår hjärna har redan gjort dem åt oss" tyder på det. Jag tycker det verkar konstigt. Vi är ju våra hjärnor också och om hjärnan har gjort valet har ju vi gjort valet.

Vissa går så långt att de tror att något immateriellt styr vårt medvetande.

Frågan om vi kan hållas ansvariga för våra handlingar blir aktuell om man tänker sig att våra val enbart avgörs av våra tidigare erfarenheter. Om det bara finns ett alternativ för oss att handla så kan vi inte hållas ansvariga för detta handlande.

När det gäller beröm för bra handlingar är det inget att orda om. Vi mår bra av det och att få människor att må bra är gott, oavsett om de förtjänar berömmet eller deras goda handlingar var bestämda av orsaker utanför deras kontroll. När det gäller dåliga handlingar, som brottslighet, så kanske det är godare med behandling än vedergällning. 

P3 Dystopia tar det hela ett steg längre, och tar upp de fysiker som tror på predestination. De menar att all tid egentligen finns samtidigt, och att vi följer tidslinjen som man tittar på en film som redan är inspelad. Det gör den fria viljan omöjlig. Den styrs av naturlagarna. En räddning skulle kunna vara parallella universa, där varje val ger upphov till ett nytt universum, men det verkar mest önsketänkande att det skulle kunna vara så.

Men vad är det då för vits med något alls, om allt som ska ske i mitt liv redan är förutbestämt? Då spelar det väl ingen roll vad jag gör, jag kan bara låta saker ske och strunta i allt. Ja, om det nu är förutbestämt att jag ska göra så, så kommer jag att göra det.

En ny utmaning för vår självbild. Jag kan inte göra något av mitt liv, inte påverka det alls. 

Den stora räddningen borde vara att tänka om. Jag kan ju titta på en film med behållning och tycka att den är jättespännande, trots att jag vet att slutet redan är inspelat. Jag har bara inte sett det än och det gör att det finns en mening med att se filmen till slutet. 

Likadant kan vi tänka på våra liv. Livet är ett äventyr att utforska. Vad som kommer att hända är redan predestinerat, men jag vet inte om det än. Meningen med livet blir att upptäcka vad som händer sen.

Men det lär dröja många hundra år innan människan accepterar det här. Tills dess får vi leva vidare med illusionen om den fria viljan.

Avenantramider

Gammal text från 2011, men jag publicerar den för att jag har skrivit den.

Avenantramider är en grupp kanelsyreamider av antranilsyror, som finns i havrets gryn och hylle. De bildas också i gryn, hylle och blad efter angrepp från svamp och andra skadeorganismer. Genom att studera korrelationen mellan total fettkoncentration och avenantramidkoncentration har forskarna fått en indikation på att de har en funktion som antioxidanter som skyddar fettsyror, såväl som andra funktioner av havre.

Avenantramider har visat sig ha antioxidantaktivitet in vitro. Dessutom har de t ex visat sig kunna förebygga oxidativ stress i utvalda delar i excersised råttor och förmodas skydda mot åderförkalkning enligt vissa undersökningar.

De har ett samband med den fräscha smaken och lukten hos havreprodukter, och det kan bero på att de skyddar dem från att förstöras genom sin funktion som antioxidanter. 2p, 2f and 2c (figur 7) är generellt sett rätt stabila under upphettning och förvaring och de flesta former av kommersiell processning.

Biosyntesen är en kondensation av antranilat och kanelsyrederivat. Kanelsyrederivat finns det gott om i naturen, och de finns med i många biosynteser, t ex en del substanser med antioxidantaktivitet, lignaner, ligninger och flavonoider.

p-cumarsyra biosyntetiseras från fenylalanin via kanelsyra, eller från tyrosin. p-cumarsyra är ingen effektiv antioxidant i sig, men aktiviteten höjs drastiskt när ett av ringens väten byts ut mot en metoxyl- eller hydroxylgrupp på kolet närmast det kol som hydroxylgruppen sitter på (orto-position).

De vanligaste kanelsyrederivaten p-cumarsyra, ferulasyra och kaffesyra, är byggstenar i de naturligt förekommande avenantramiderna. Dessutom är sinapinsyra vanlig i naturen. Estrar och amider av dessa syror finns också.

Antranilsyra är en del av tyrosinmetabolismen, och det 5-hydroxylerade derivatet har visat antioxidantaktivitet.

Bland de avenantramider som har isolerats från havre finns 1p, 1f, 2p, 2f, 2c och 3f. Dessutom finns det indikationer på 1c.

1p, 1f, 1s, 1c, 2p, 2f, 2s and 2c har syntetiserats av min företrädare och jag har gjort 1a, 2a, 3a, 3p, 3f, 3s and 3c, och utvecklat syntesen av 1s något.

Syntes

Avenantramider syntetiseras genom en syrakatalyserad koppling mellan skyddade bensaldehyd- och bensoxazinonderivat. Dessa har tillverkats genom att återloppskoka antranilsyraderivaten i ättiksyraanhydrid, och bensaldehydderivaten i ättiksyraanhydrid och pyridin. Kopplingen skedde under torra förhållanden för att undvika ringöppning av startmaterialet.

Den fosfatkatalyserade ringöppningen och avskyddningen utfördes utan att rena kopplingsreaktionens produkt, eftersom råproduktblandningen innehåller en stor mängd delvis ringöppnade och avskyddade produkter.

För att få startnaterialen till avenantramiderna i 3-serien, behandlades metyl-6-nitroveratrat med natriumhydroxid, följt av surgöring. Den resulterande nitrobensoesyran reducerades till den korresponderade hydroxiantranilsyran. Den elektrondragande nitrogruppen i metyl-6-
nitroveratrat placerar en partiell positiv laddning på det motsatta kolet, vilket underlättar den nukleofila aromatiska substitutionen med hydroxyljonen. Detta är inte möjligt med kolet med den andra metoxylgruppen, eftersom karboxylgruppen på dess motsatta sida är en svagare elektrondragare som dessutom försvagas ytterligare genom att den är deprotonerad i den basiska lösningen. (Scheme 2)

Hydroxiantranilsyran såg ut att vara känslig för oxidation. När den förvarades i luft blev den mörkt brun och visade inga skarpa signaler i NMR, vilket indikerar nedbrytning via en radikalmekanism. Därför acetylskyddades den, genom att indunsta metanolen, tillsätta ättiksyraanhydrid och återloppskoka, under inert atmosfär.(Scheme 2)

Diskussion

Under kopplingsreaktionen var en del av produkten också delvis avskyddade. Genom att köra produktblandmingen genom en kiselgelkolonn (etylacetat/diklormetan 1:9) och analysera fraktionerna med NMR, befanns tre derivat av 3f vara huvudprodukterna. Ringslutna och skyddade, ringskyddade och skyddade på antranilsyraringen, och ringslutna och skyddade på kanelsyraringen. En fjärde produkt syntes på NMR innehålla både en karboxylsyra och en dubbelbindning, vilket indikerar att det var en ringöppnad produkt.

De nödvändiga förhållandena för ringöppning och avskyddning, d v s temperatur och tid, varierar mellan avenantramiderna. En möjlig förklaring är att lösligheten i vatten spelar en viktig roll. Kristallerna som återstod i vattenlösningen efter att ha rört produktblandnignen från kopplingssteget i syntesen av 3f, i natriumfosfat i rumstemperatur i 24 timmar, filtrerades och analyserades med NMr. De bestod av nästan ren ringsluten och skyddad 3f. Förslaget är därför att att ringsluten och delvis avskyddade avenantramider, som innehåller sura funktionella grupper och därför förväntas vara vattenlösliga i basisk lösning lätt avskyddas vid rumstemperatur, medan ringslutna och helt skyddade avenantramider oftast behöver uppvärmning, beroende på sin dåliga löslighet i vatten vid rumstemperatur.

Uppreningen var den mest problematiska delen av syntesen. 1s verkade inte vara stabil på kiselgel, och det var svårt att hitta optimala förhållanden för omkristallisering. En Sephadex LH-20-kolonn, eluerad med metanol, kunde användas för 2a och 3-serien. 1a verkade degraderas på kolonnen, men var å andra sidan enkel att omkristallisera från aceton/vatten, som även användes för de övriga avenantramiderna, med större eller mindre förluster.

Vetenskapliga teorier som ändrar människans självbild

Idag på fysiklektionen när jag undervisade om den geocentriska och heliocentriska världsbilden slogs jag av likheterna med en annan vetenskaplig teori som har ändrat människans självbild och som kyrkan envist motsätter sig: Evolutionsteorin.

Den heliocentriska världsbilden är inte ny. Redan under antiken hade bland annat Aristarchos, han som mer än 200 år innan Jesus föddes räknade ut månens storlek på ett ungefär, tankar om att solen, den lysande centrala elden, befann sig mitt i universum och alla planeterna kretsade runtom.

Aristarchos

Hans idéer slog inte igenom, för det stämde inte med människans självbild, utan Ptolemaios idé om hur alla planeter, solen och månen kretsade i sfärer runt jorden passade bättre med uppfattningen om att Gud hade satt jorden i centrum för sin skapelse.

När Kopernikus på 1500-talet hade problem med hur planeterna rörde sig enligt denna idé, hur de ändrade hastighet och bytte riktning med jämna mellanrum, och upptäckte att rörelserna blev mycket mer logiska när man satte solen i mitten, vågade han inte prata om det för att han visste att kyrkans folk skulle bli förbannade på honom. Galileo blev ju senare till och med anklagad för kätteri och satt i husarrest.

Planetsystemet enligt Kopernikus

Hur kunde någon ha mage att betrakta människans planet som en i mängden bland andra planeter, och inte i universums centrum? Gudlöst, minst sagt!

Först på 1800-talet, 300 år efter Kopernikus, kunde kyrkan så smått börja acceptera den heliocentriska världsbilden.

Då kom nästa dråpslag mot den mänskliga självbilden: Evolutionsteorin. Teorin i sig var väl inte så mycket att orda om. Det var helt rimligt att växter och djur kunde ha utvecklats på detta sätt. Problemet var att vissa tyckte att även människan hade utvecklats på samma vis.

Karikatyr av Darwin som apa från the Hornet magazine 1871

Hur kunde någon ha mage att betrakta människan som en i mängden bland levande organismer, och utvecklats på samma sätt? Gudlöst, minst sagt!

100 år senare, i mitten av 1900-talet hade de flesta kyrkor accepterat att människan är en del av evolutionen, men inte alla.

Det finns nog inga religiösa grupper numera som tror att solen snurrar kring jorden. Däremot finns det fortfarande vissa som inte tycker att evolutionsteorin stämmer med deras självbild. Det har bara gått 150 år sen den upptäcktes, så vi får väl räkna med några hundra år till innan skapelseberättelsen kommer att verka lika orimlig som den geocentriska världsbilden av de sista extrema religiösa grupperna.