Att inte vilja lära sig

Förra torsdagen skulle vi testa provplattformen för digitala nationella prov. Jag och en kollega satt i ett klassrum dagen innan och försökte lära oss hur det ska gå till. Jag är helt anti det här förtitusenmiljarderkronors-projektet, som bara är dåligt och bara inte funkar, men kämpar tappert med att försöka lära mig hur jag ska logga in och hur jag ska instruera eleverna att logga in.

Plötsligt hör jag mig själv säga i en uppgiven ton: "Jag fattar ingenting!"

Precis så låter ibland mina elever när de försöker lära sig saker som de egentligen inte vill lära sig.

Det var en väldigt intressant och lärorik erfarenhet för mig. För första gången i mitt liv träffade jag på något jag inte ville lära mig! Jag menar inte att jag alltid har varit intresserad av allt jag har lärt mig, en del saker har varit riktigt jäkla tråkiga, men jag har ändå alltid sett en poäng med att lära mig det. Digitala nationella proven ser jag ingen poäng med. Det känns mest som någon fix idé om att vara modern och digital.

Så även om det gick åt skogen med proven den här gången också, till allas skadeglädje, så har den här processen gett mig en värdefull insikt. Jag hoppas att jag har fått en större förståelse för hur det är att försöka lära sig saker som man uppfattar som poänglösa. Vi pratade en del om det på lärarutbildningen, att lärare i regel kommer från en miljö där kunskap uppfattas som värdefullt, och det kan göra det svårt att förstå hur det är att inte känna så.

Man lär så länge men har elever. Den här insikten kom inte en minut för tidigt i mitt liv. Snarare många år för sent.

Digitala verktyg i skolan

Regeringen har förslag på att minska användningen av digitala verktyg i skolan. Genast börjar kritikerna gnissla tänder: Vi lever i en digital värld. Vi måste förbereda eleverna för framtiden. Gå tillbaka till papper och penna är en "snabb och populistisk lösning".

Förmodligen har dessa kritiker inte en aning om hur mycket datorn används på rutin i skolan. Allt ska finnas på datorn, alla uppgifter och all information. Denna låsning till datorn gör att massor av lektionstid går åt till att hantera oladdade, glömda och trasiga datorer, blixtutskrifter av papper som kompensation, letande efter pennor och sudd och ändå få allt material samlat på olika ställen.

Elever anser sig själva vara mycket bra på att använda datorer, söka information och så vidare. I själva verket känner de inte skillnad på en sökmotor och en webbsida, har ingen aning om vilka sökord de ska använda, och är inte bara okunniga om vilken träff de ska välja, utan vet inte ens att det finns ett val.

För att förbereda eleverna för en digital värld kan vi inte bara dela ut datorer och säga: Använd dem! Det är som att ge papper och penna till en förstaklassare och säga: Skriv! Du kommer att bli bättre på skrivande ju mer du skriver. Vart tog lektionerna i datakunskap vägen? Tror man att evolutionen har kommit så långt på så kort tid att barn idag föds med mer datakunskaper än vad folk i min generation gjorde?

Visst kan man lägga uppgifter på datorn, men ska man lära sig något om datorer måste man ha riktade uppgifter som lägger fokus på inlärning av datorhantering. Googla på ett ord, skriv ner de tre första träffarna, gå in på webbsidorna och kolla vad du har fått för träffar. Fundera på varför du fick just de träffarna? Kan det bero på vad du har sökt på tidigare? Vad andra har sökt på tidigare? Hur mycket de har betalat google för att synas först? Vilken borde du välja och varför?

Material om detta finns på skolverket. Om man vet vad man ska söka på och söker på det. Vanlig källkritik anses vara viktig nu när man får så mycket information, men det här är något annat och borde också ingå mycket mer än det gör i skolan.

Om mig

Trebarnsmamma, naturvetare på jobbet och kulturvetare på fritiden. Intressen: friluftsliv och resor, folkmusik och kulturhistoria, opera och teater.