Förra torsdagen skulle vi testa provplattformen för digitala nationella prov. Jag och en kollega satt i ett klassrum dagen innan och försökte lära oss hur det ska gå till. Jag är helt anti det här förtitusenmiljarderkronors-projektet, som bara är dåligt och bara inte funkar, men kämpar tappert med att försöka lära mig hur jag ska logga in och hur jag ska instruera eleverna att logga in.
Plötsligt hör jag mig själv säga i en uppgiven ton: "Jag fattar ingenting!"
Precis så låter ibland mina elever när de försöker lära sig saker som de egentligen inte vill lära sig.
Det var en väldigt intressant och lärorik erfarenhet för mig. För första gången i mitt liv träffade jag på något jag inte ville lära mig! Jag menar inte att jag alltid har varit intresserad av allt jag har lärt mig, en del saker har varit riktigt jäkla tråkiga, men jag har ändå alltid sett en poäng med att lära mig det. Digitala nationella proven ser jag ingen poäng med. Det känns mest som någon fix idé om att vara modern och digital.
Så även om det gick åt skogen med proven den här gången också, till allas skadeglädje, så har den här processen gett mig en värdefull insikt. Jag hoppas att jag har fått en större förståelse för hur det är att försöka lära sig saker som man uppfattar som poänglösa. Vi pratade en del om det på lärarutbildningen, att lärare i regel kommer från en miljö där kunskap uppfattas som värdefullt, och det kan göra det svårt att förstå hur det är att inte känna så.
Man lär så länge men har elever. Den här insikten kom inte en minut för tidigt i mitt liv. Snarare många år för sent.
