Perspektiv - Självvärdering VFU

Jag höll i en lektion om växthuseffekten för en åttondeklass. Eleverna hade lektionen innan sett en film, och jag hade ställt några frågor till dem att tänka på under filmen. Jag började denna lektion med att diskutera frågorna med dem. För diskussionen hade jag utgått från följande punkter i det centrala innehållet i läroplanen för kemi årskurs 7-9: 1) Människans användning av energi- och naturresurser lokalt och globalt samt vad det innebär för en hållbar utveckling. 2) Aktuella samhällsfrågor som rör kemi. 3) Källkritisk granskning av information och argument som eleven möter i olika källor och samhällsdiskussioner med koppling till kemi. Målet med lektionen var att de skulle få förståelse för hur deras handlingar påverkar den globala uppvärmningen.

Alldeles i början av lektionen ville ingen säga något, och min lösning var att låta dem prata några minuter med varandra innan vi började med klassdiskussionen, vilket visade sig vara väldigt effektivt. Det blev en livlig och intressant diskussion med många olika åsikter om vad eleverna kunde göra och vad de ville göra. Jag upplevde att mitt största problem var att jag blev litet för engagerad och inte kunde stoppa i tid, och det gick åt mer tid åt diskussionen än jag hade tänkt. När jag och min handledare diskuterade det efteråt sa även hon att det är ett område jag bör utveckla, eftersom lektionstiden en lärare har till förfogande är så kort att den måste planeras bättre. Jag ska därför öva på att planera en bestämd tid för diskussion och hålla mig strikt till den.

Min handledare tyckte att jag var en bra diskussionsledare i övrigt, som har förmågan att hålla igång eleverna och engagera åtminstone de flesta av dem, och hon sa att det märks att jag tycker att det är kul att undervisa och att det är positivt för elevernas intresse för ämnet.

En annan sak jag kan förbättra är att hitta ett sätt att se alla elever i sådana här diskussioner, och inte bara de som räcker upp handen. Såväl jag som handledaren och eleverna menade att jag missade ett par elever som satt tysta, trots att jag försökte sprida ut frågorna och engagera dem som inte ville prata. Men jag vill inte heller tvinga någon att prata. Några förslag jag har är att kombinera en diskussion med en liten skrivuppgift, eller ha längre par-/gruppdiskussioner där jag kan gå runt och lyssna och prata med varje grupp.

Efter lektionen delade jag ut en enkät till eleverna där de fick svara på vad de hade lärt sig, vad de tyckte bäst om och var jag kunde förbättra. De svar jag fick stämde rätt väl överens med det jag och min handledare tyckte. De flesta av eleverna upplevde sig ha lärt sig vad växthuseffekten betyder. Några uttryckte att de gillade mitt engagemang, vilket jag tycker är mycket positivt! Några tyckte dock som sagt att de inte fick den uppmärksamhet de ville.

Både jag och min handledare tror att jag, när jag blir en mer van lärare, och lär känna varje elev bättre, kommer att kunna lära mig att fånga upp varje elev även i undervisning inför hela klassen. Den här gången fick jag inte möjlighet att lära känna dem, eftersom alla grupper byttes mitt under VFU-perioden, och jag bara fick 3 eller 4 lektioner med varje grupp.

Det mått jag har på om de kunde reflektera över vad de kan göra och de vill göra för att minska den globala uppvärmningen är vad de sa i diskussionen. Eftersom det kom förslag på åtgärder och åsikter om hur viktigt eller oviktigt det är att utföra de åtgärderna, så bedömde jag att många av eleverna uppnådde det målet. Det går naturligtvis att mäta på ett bättre sätt, genom mer detaljerade frågor till eleverna, och hade jag planerat tiden bättre hade det nog varit möjligt trots att tiden jag fick med eleverna var kort. Jag ska därför utveckla min kunskapskontroll. De enklaste och minst tidskrävande sätten är att ställa frågor med alternativ att visa på en powerpointpresentation och låta dem svara genom handuppräckning, eller att låta dem svara på enkla frågor med några ord på varsin miniwhiteboard.

Exempel på andra enkätsvar jag fick var att jag skrev för långt ner på tavlan, använde för svåra ord och skämtade för litet. Det första bedömer jag som en sak som är rätt lätt att lära sig om jag tänker litet på det i framtiden. Det andra måste jag öva på, och tänka på att det finns många ord inom kemi som inte är bekanta för alla. Det är viktigt att förklara begrepp som jag tänker använda i diskussionen i början av lektionen. Det tredje kan jag bara kommentera med att jag vet att humor kan vara ett bra sätt att engagera elever, i synnerhet om lektionen blir lång och det är svårt att behålla uppmärksamheten på uppgiften.

Jag tog till mig av kommentarerna till nästa lektion med samma elever. Eftersom jag även hade samlat enkäter från en annan grupp, som jag redan hade haft det nya lektionstemat med, så visste jag litet mer om hur jag skulle lägga upp den här lektionen på ett bättre sätt. Jag koncentrerade mig på att förklara begrepp och förklara uppgiften tydligt, och den här gången fick jag möjlighet att gå runt och titta på hur alla löste uppgiften, prata med alla, förklara för dem som inte förstod, och se att de förstod, eftersom de satt parvis och byggde molekylmodeller och ritade strukturer. Jag ser det som mycket värdefullt att prata med varje elev enskilt eftersom det är svårare att göra det när jag står och föreläser eller leder diskussioner, och det är en bra möjlighet att lära känna eleverna.