För att börja fundera på hur ett tal ska läggas upp är
det bra att analysera talsituation och syfte (Gunnarsson, 2012, s.9). Det är
alltså onsdagskväll i slutet av september. Av erfarenhet vet jag att folk i
regel är trötta, stressade, ointresserade och skeptiskt avvaktande på liknande
informationsmöten i skolan. Jag har dock förväntningen att de ska bli
intresserade av ett väl hållet tal, i synnerhet som jag är först ut med min
presentation. Syftet är att informera om mitt arbete med dokumentet som vi ska
anta som värdegrunds- och likabehandlingsplan.
Jag ska hålla ett tal som är delvis informerande,
delvis övertygande. I båda fallen är det viktigt att börja med ett
intresseväckande anslag. (s. 90) Det ska anspela på ethos, min trovärdighet,
och fånga publikens uppmärksamhet från början. Användbara anslag är att berätta
en historia, en personlig berättelse eller en aktuell händelse. I den här
situationen skulle det passa med en solskenshistoria om någon som blir mobbad
men situationen löser sig. Sagor och barnböcker är exempel på välfyllda källor.
Därefter redogör jag för upplägget av talet. Jag
börjar med bakgrunden till arbetet och vilka målsättningar vi hade, går vidare
till hur det har utförts och presenterar sedan hur den resulterande planen ser
ut och vad det kommer att innebära för de inblandade, däribland deltagarna på
mötet. I avslutningen återkommer jag till hur vi har uppfyllt målen, i en
klassisk cirkelkomposition. (s. 95) Allra sist är det viktigt att lämna med
pathos, en känsla av stolthet för vår skola, som äntligen har tagit tag i värdegrundsarbetet,
och ett hopp om att det här kommer att fungera och att skolan kan bli en
förebild i samhället.
Enligt Gunnarsson (s. 47) kan målet med ett
övertygande tal vara att entusiasmera, att få folk att ändra åsikt, uppfattning
och attityd, och att få dem att handla. Eftersom jag av erfarenhet tror att min
publik kommer att vara skeptiska till att det här verkligen kommer att göra
någon nytta, är trötta på information om nya arbetssätt som kommer och går utan
närmare påverkan, och inte har så mycket tid att handla i enlighet med
dokumentet, måste jag påverka dem att acceptera dokumentet genom att förklara
varför de borde ändra inställning till värdegrunds- och likabehandlingsarbetet
och sitt ansvar och sin delaktighet, och visa respekt för dem och bekräfta att
jag förstår att de misstror förändringarna.
Gunnarsson (s.51) skriver att en tveksam publik
lyssnar på sunt förnufts-argument, som att det är förnuftigt att ha en
värdegrunds- och likabehandlingsplan. Där kan jag använda logosargument som
skollagen och FNs dokument om mänskliga rättigheter. Andra logosargument är
statistik om genomförda program och deras effekt (s. 58)
Genom att visa tydliga och förklarande grafer, bilder
och stödord i en powerpoint-presentation kan jag illustrera mitt tal och ge publiken
en mer heltäckande bild av det jag säger. (s. 144ff) Det är även viktigt att
tänka på kroppsspråket, så att det passar med vad jag säger och understryker
det. Jag kan med fördel röra mig runt i salen och växla mellan powerpoint och
något annat medium, någon gång under de femton minuterna jag har till mitt
förfogande. (s. 169ff)
Den språkliga stilen påverkar publikens inställning.
(s. 115) Ordval är viktigt och positivt klingande ord som heder, trygghet,
nytta, hälsa är användbara. Jag bör vara noga tänka igenom vilka frågor som
publiken kan tänkas ställa, så jag är förberedd på dem. En uppenbar fråga är varför
det inte har funnits någon fungerande plan tidigare, och det måste jag bemöta
redan i inledningen genom at förklara hur mycket vi har arbetat med denna plan
nu.
De ethos-argument jag kan använda är att visa mig
kunnig i ovanstående fakta och betona det gedigna bakgrundsarbete som vi har
gjort, och ärlig, som även nämner motståndarsidans argument och försöker bemöta
dessa. Ju mer positiva de förhoppningsvis blir kan jag börja bygga en vi-känsla
som kämpar mot den gemensamma fienden otrygghet och kränkningar på skolan. (s.
68) Slutligen kan jag använda pathos-argument, som stolthet över både vår skola
och vårt demokratiska samhälle, och ilska mot de som kränker andra. (s. 75)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar