I helgen lanserade Preem sin nya biodiesel. Den är producerad av tallolja, som bildas i sulfatprocessen av pappersmassatillverkning. Den betraktas som förnybar, eftersom den har tillverkats av den koldioxid som finns i luften i nutid, istället för att ha tagits upp från miljoner år gamla lager i jorden. Men det är inte det enda möjliga användningsområdet för tallolja, så konkurrensen har hårdnat.
Sulfatprocessen
Trä består till största delen av cellulosa, hemicellulosa och lignin. Cellulosa är linjära polymerer av glukos. Hemicellulosa är mindre väldefinierade polymerer av flera sockerarter. Lignin är oregelbundna polymerer av kanelalkoholer med hydroxyl- och metoxylgrupper på, som binder på olika sätt till varandra. I trä finns också mycket extraktivämnen, naturprodukter som kan ha funktioner som antioxidanter, skydd mot insekter och röta, och liknande.
När träflis kokas till pappersmassa enligt sulfatprocessen (även kallad kraftprocessen), kokas den i natriumhydroxid och natriumsulfid (vitlut). Kokkemikalierna bildar sulfidjoner och hydroxidjoner, som reagerar med ligninet i mycket högre utsträckning än cellulosan, och bryter ned det. Sulfidjonerna klyver även metoxylgrupperna i ligninet, och bildar metylmerkaptan och dimetylsulfid, som luktar skit.
När kokningen är klar tvättar man ur pappersmassan, och kvar blir en vätska som kallas svartlut. Den består bland annat av nedbrytningsprodukter från kokningen, och extraktivämnen. Det är den man utvinner talloljan ur.
Dieseltillverkning
Det vanligaste sättet att tillverka biodiesel är att göra estrar av fettsyror som kommer från rapsolja. Men det finns även andra sätt, och detta berättade föredragshållaren från Preem om här på Mittuniversitetet. De har en massa spännande försöksverksamhet i sin stora fabrik, och det är egentligen rätt enkel kemi, och det enda som är komplicerat är uppskalningen och effektiviteten i massproduktionen.
Han berättade att de nu har en metod att tillverka diesel som har samma kemiska struktur som fossilt diesel, och det enda kravet de har på råvaror för att utveckla nya metoder är att de ska vara flytande, så de blir hanterbara för deras industriprocesser.
Källor:
Stenius, P (ed), 2000, Forest products chemistry, Fapet Oy, Helsingfors, Finland
Pekbulle idag
Nu har jag firat vår senaste publikation:
Extraction of Antioxidants from Spruce (Picea abies) Bark using Eco-friendly Solvents
Vi firade med att bjuda på fika, en s k pekbulle. Pek är en förkortning av humanisternas öknamn på våra artiklar: "Pekoral". Vi tycker det är rätt kul att de kallar dem för det, de små liven. Därför skojar vi om deras charmiga oförmåga att förstå våra artiklars höga vetenskapliga klass genom att skämtsamt använda deras benämning.
Jag bjöd på chokladbollar, eftersom det var det enda hembakade jag på rak arm kunde komma på att man kan göra utan ugn.
Vår artikel handlar om vårt trägna arbete med att extrahera och identifiera antioxidanter ur granbark. Vi har jobbat med olika extraktionsmetoder:
Superkritisk vätskeextraktion var inte så effektiv när det gällde antioxidanter, p g a att de är för polära (mer vattenlösliga), och koldioxid är opolär (fettlöslig), så antioxidanterna löser sig inte i koldioxiden.
Vi identifierade glukosider av hydroxistilbenerna resveratrol, piceatannol och isorhaponigenin, med hjälp av NMR och masspektrometri.
Extraction of Antioxidants from Spruce (Picea abies) Bark using Eco-friendly Solvents
Vi firade med att bjuda på fika, en s k pekbulle. Pek är en förkortning av humanisternas öknamn på våra artiklar: "Pekoral". Vi tycker det är rätt kul att de kallar dem för det, de små liven. Därför skojar vi om deras charmiga oförmåga att förstå våra artiklars höga vetenskapliga klass genom att skämtsamt använda deras benämning.
Jag bjöd på chokladbollar, eftersom det var det enda hembakade jag på rak arm kunde komma på att man kan göra utan ugn.
Vår artikel handlar om vårt trägna arbete med att extrahera och identifiera antioxidanter ur granbark. Vi har jobbat med olika extraktionsmetoder:
- Vanlig lösningsmedelsextraktion, där man bara lägger den malda barken i något lösningsmedel, vi använde etanol, och låter det stå i rumstemperatu något dygn.
- Varm, trycksatt lösningsmedelsextraktion, där man stoppar in den malda barken i en liten kapsel, kör in lösningsmedel (vi hade vatten och etanol) och höjer temperaturen under tryck, vilket gör att man kan få en högre temperatur än lösningsmedlets kokpunkt, och förändrade egenskaper hos vätskan, och extraktionen går avsevärt mycket snabbare (5-15 minuter)
- Superkritisk vätskeextraktion med koldioxid. Över en viss temperatur och ett visst tryck blir vätskor superkritiska, vilket innebär att det blir som ett mellanting mellan gas och vätska, och tränger in mycket lättare i materialet, vilket gör att den kommer åt mer extraktivämnen som den kan lösa ut.
Superkritisk vätskeextraktion var inte så effektiv när det gällde antioxidanter, p g a att de är för polära (mer vattenlösliga), och koldioxid är opolär (fettlöslig), så antioxidanterna löser sig inte i koldioxiden.
Vi identifierade glukosider av hydroxistilbenerna resveratrol, piceatannol och isorhaponigenin, med hjälp av NMR och masspektrometri.
Vårt antiälgmedel är i tidningen igen
Det här är det medlet som jag har varit med på ett hörn med att ta fram. Älgarna älskar tall, det är deras favoritmat. Det är även skogsföretagens favoritträd, eftersom de har långa och raka stammar utan kvistar, och passar bra till både massatillverkning och byggvirke. Men de stora älgskadorna på ungplantorna, och bristen på bra och ogiftigt skyddsmedel mot älg gör det svårt för dem att odla tall över huvud taget. På plantskolan norr om Sundsvall, som vi var på studiebesök på i höstas, talade de om att odlade så mycket gran och importerad contortatall just därför, trots att de är sämre i andra avseenden.
Det är bara naturliga substanser i anti-beta, och det är det bra att skylta med. Det säljer, för det låter inte giftigt. Det är visserligen ingen garanti att det är ogiftigt bara för att det är naturligt, men i analyserna av det här medlet har det faktiskt inte varit något som har visat sig så giftigt att det skulle påverka naturen. Det enda är att älgarna inte tycker att det smakar lika gott som obesprutad tall, och får de välja så väljer de bort de besprutade.
Nu avslöjade Kerstin dessutom att det har effekt mot rådjur. Jag funderar allvarligt på att spruta litet i min trädgård nästa vinter. Rådjuren har gått hårt åt den i år igen. Fast värst har ju sorken varit i år. Fast så bra får det väl inte vara att anti-beta hjälper mot sork också.
Det är bara naturliga substanser i anti-beta, och det är det bra att skylta med. Det säljer, för det låter inte giftigt. Det är visserligen ingen garanti att det är ogiftigt bara för att det är naturligt, men i analyserna av det här medlet har det faktiskt inte varit något som har visat sig så giftigt att det skulle påverka naturen. Det enda är att älgarna inte tycker att det smakar lika gott som obesprutad tall, och får de välja så väljer de bort de besprutade.
Nu avslöjade Kerstin dessutom att det har effekt mot rådjur. Jag funderar allvarligt på att spruta litet i min trädgård nästa vinter. Rådjuren har gått hårt åt den i år igen. Fast värst har ju sorken varit i år. Fast så bra får det väl inte vara att anti-beta hjälper mot sork också.
Sjätteklassare på labbet
Det här är vad jag sysslar med idag. Jag är en av de kemister på Mittuniversitetet som agerar labblärare åt elever i årskurs 6, som är på besök här idag. De har fått göra pH-pärlor och testat pH på olika saker med dem.
Recept på pH-pärlorna
Blanda 1 sked pärlmassa (alginat, finns i alger) och 4 droppar ”indikator” i en mikrokopp, rör om med en tändsticka.
I en liten skål fyller du upp med pärlframkallaren (kalciumklorid) och en droppe diskmedel, rör om med en tändsticka.
Droppa långsamt ner pärlmasselösning (den är ganska seg) i skålen med pärlframkallaren, kalciumklorid.
Fånga upp pärlan efter en liten stund och lägg den i en annan skål med vatten.
Referenslösningar
Häll upp vatten i 5 mikrokoppar och tillsätt
Kopp 1: bara syra, inget vatten
Kopp 2: 5 droppar syra
Kopp 3: 1 droppe syra
Kopp 4: bara vatten
Kopp 5: 1 droppe bas
Kopp 6: 5 droppar bas
Kopp 7: bara bas, inget vatten
Lägg i en indikatorpärla, Kontrollera färgen. Olika pH ger olika färger på kulorna.
Undersök sura och basiska ämnen
Ta lite av det du vill undersöka i en mikrokopp.
Om det är ett fast ämne måste du hälla lite vatten
för att lösa upp det.
Lägg i en indikatorpärla, kontrollera färgen.
Jämför kulorna, är ämnet surt eller basiskt?
Recept på pH-pärlorna
Blanda 1 sked pärlmassa (alginat, finns i alger) och 4 droppar ”indikator” i en mikrokopp, rör om med en tändsticka.
I en liten skål fyller du upp med pärlframkallaren (kalciumklorid) och en droppe diskmedel, rör om med en tändsticka.
Droppa långsamt ner pärlmasselösning (den är ganska seg) i skålen med pärlframkallaren, kalciumklorid.
Fånga upp pärlan efter en liten stund och lägg den i en annan skål med vatten.
Referenslösningar
Häll upp vatten i 5 mikrokoppar och tillsätt
Kopp 1: bara syra, inget vatten
Kopp 2: 5 droppar syra
Kopp 3: 1 droppe syra
Kopp 4: bara vatten
Kopp 5: 1 droppe bas
Kopp 6: 5 droppar bas
Kopp 7: bara bas, inget vatten
Lägg i en indikatorpärla, Kontrollera färgen. Olika pH ger olika färger på kulorna.
Undersök sura och basiska ämnen
Ta lite av det du vill undersöka i en mikrokopp.
Om det är ett fast ämne måste du hälla lite vatten
för att lösa upp det.
Lägg i en indikatorpärla, kontrollera färgen.
Jämför kulorna, är ämnet surt eller basiskt?
Mittuniversitetets vägglusforskning i media
Idag hamnade vår forskargrupp i tidningen igen. Det är några kolleger till mig som håller på att strukturutreda och syntetisera dessa feromoner, som forskarna i Lund har extraherat ur vägglöss. Kul när Mittuniversitetet hamnar i rikspressen!
Assymetrisk aminosyrakatalys
En astronomisk avbildning av en galax i form av en surrealistisk julgran fick vara illustration till detta föredrag av professor Armando Cordova på Mittuniversitetet en onsdageftermiddag i smösmältningens tid den 11:e mars anno 2011. Bilden gav direkta associationer till Plantskolan norr om Timrå där mina överlevnadsförsök på gran, tall och contorta säkert har gått alldeles överstyr då jag inte har haft tid att titta till dem sedan innan jul.
Livets början
När började då ursprunget till de högresta granar som växer i SCA:s skogar? När började livet, och hur?
Stanley Miller genomförde år 1953 ett känt försök som gick ut på att återskapa ursoppan som då troddes kunde vara början på livets uppkomst. Han blandade de ämnen som antogs ha funnits på den unga jorden för några miljarder år sedan: Vatten, koldioxid, ammoniak och metan, i en kolv och ledde igenom elektriska urladdningar som skulle motsvara blixtar i ett kraftfullt oväder. Vattendroppar kondenserades och regnet började falla i kolven, ner i den bruna sörjan som skulle föreställa ursoppan, Mycket riktigt hittade han aminosyror i soppan, och det visade att det i alla fall inte kunde uteslutas att livet hade börjat på det sättet.
Ett halvsekel senare blev Armando Cordova inblandad i det hela. Det var så att Lennart Nilsson skulle göra en film om hur livet började och han tillfrågades om att göra om försöket, vilket han gjorde. Han utförde analyserna på soppan med modernade instrument än vad Stanley Miller hade ahft tillgång till, (en MALDI-TOF MS, Matrix Assisted Laser Desorbtion Ionization - Time Of Fligth Mass Spectrometer) och upptäckte så att samtliga naturliga plus ett antal onaturliga aminosyror hade bildats.
Liknande resultat har även nutida analyser av Millers provrör gett.
Nu finns det ju en hake med aminosyror, och det är att de är kirala, de har alltså två former, enantiomerer, som är spegelbilder av varandra, och bara en av enantiomererna förekommer i naturen. Allt vi är uppbyggda av, människor såväl som andra levande organismer, består bara av den ena enantiomeren, och det måste bero på någonting.
Homokirala kristaller
För inte riktigt så länge sedan som flera miljarder år, men väl för ett hundratal år sedan levde en kandis som hette Louis Pasteur. Han gjorde många upptäckter, bl.a. om bakterier, som man kan döda genom att hetta upp dem. Pasteurisera, alltså.
En annan sak han gjorde var att han skiljde ut två enantiomerer av ett ämne från varandra genom att låta dem kristallisera långsamt, så att de båda enantiomererna kristalliserades var för sig. En del ämnen kan göra så under vissa förhållanden, bland annat aminosyrorna asparagin och alanin. Louis Pasteur satte sig sedan och plockade ut varje kristall med pincett och sorterade enantiomererna från varandra.
Armando Cordova gjorde detsamma med ursoppekristallerna. Han ställde soppan att låta dunsta långsamt och observerade sedan de vackra kristallstrukturer som bildades. Han studerade dem även i svepelektronmikroskop, och såg celliknande strukturer som påminde om urcellen Ellen och hennes kompisar.
Han fann att kristallerna innehöll mycket mer av den ena enantiomeren än den andra. De här ämnena kan även påverka andra ämnen att kristallisera i homokirala kristaller. Socker och RNA kan också bildas och kristalliseras på samma sätt.
Assymmetrisk syntes
Eftersom vi ändå inte kan avgöra säkert hur livet började, så kan vi byta ämne nu. Att göra kirala molekyler med bara den ena enantiomeren är förstås väldigt viktigt för bl.a. läkemedelsindustrin. Får vi i oss fel enantiomer så är det i bästa fall inte riktigt lika verksamt, och i värsta fall livsfarligt!
Det finns olika metoder att tillverka kirala molekyler:
Man kan också använda en kiral katalysator. En katalysator är ju ett ämne som gör att reaktionen går fortare, och en kiral katalysator gör att reaktionen till den ena enantiomeren går mycket fortare än till den andra. Det här är ett spännande forskningsområde som jag har pratat mycket med mina kolleger på organiska institutionen om, då många av dem jobbar med att utveckla just kirala katalysatorer. Armando Cordova sysslar med just det.
Livets början
När började då ursprunget till de högresta granar som växer i SCA:s skogar? När började livet, och hur?
Stanley Miller genomförde år 1953 ett känt försök som gick ut på att återskapa ursoppan som då troddes kunde vara början på livets uppkomst. Han blandade de ämnen som antogs ha funnits på den unga jorden för några miljarder år sedan: Vatten, koldioxid, ammoniak och metan, i en kolv och ledde igenom elektriska urladdningar som skulle motsvara blixtar i ett kraftfullt oväder. Vattendroppar kondenserades och regnet började falla i kolven, ner i den bruna sörjan som skulle föreställa ursoppan, Mycket riktigt hittade han aminosyror i soppan, och det visade att det i alla fall inte kunde uteslutas att livet hade börjat på det sättet.
Ett halvsekel senare blev Armando Cordova inblandad i det hela. Det var så att Lennart Nilsson skulle göra en film om hur livet började och han tillfrågades om att göra om försöket, vilket han gjorde. Han utförde analyserna på soppan med modernade instrument än vad Stanley Miller hade ahft tillgång till, (en MALDI-TOF MS, Matrix Assisted Laser Desorbtion Ionization - Time Of Fligth Mass Spectrometer) och upptäckte så att samtliga naturliga plus ett antal onaturliga aminosyror hade bildats.
Liknande resultat har även nutida analyser av Millers provrör gett.
Nu finns det ju en hake med aminosyror, och det är att de är kirala, de har alltså två former, enantiomerer, som är spegelbilder av varandra, och bara en av enantiomererna förekommer i naturen. Allt vi är uppbyggda av, människor såväl som andra levande organismer, består bara av den ena enantiomeren, och det måste bero på någonting.
Homokirala kristaller
För inte riktigt så länge sedan som flera miljarder år, men väl för ett hundratal år sedan levde en kandis som hette Louis Pasteur. Han gjorde många upptäckter, bl.a. om bakterier, som man kan döda genom att hetta upp dem. Pasteurisera, alltså.
En annan sak han gjorde var att han skiljde ut två enantiomerer av ett ämne från varandra genom att låta dem kristallisera långsamt, så att de båda enantiomererna kristalliserades var för sig. En del ämnen kan göra så under vissa förhållanden, bland annat aminosyrorna asparagin och alanin. Louis Pasteur satte sig sedan och plockade ut varje kristall med pincett och sorterade enantiomererna från varandra.
Armando Cordova gjorde detsamma med ursoppekristallerna. Han ställde soppan att låta dunsta långsamt och observerade sedan de vackra kristallstrukturer som bildades. Han studerade dem även i svepelektronmikroskop, och såg celliknande strukturer som påminde om urcellen Ellen och hennes kompisar.
Han fann att kristallerna innehöll mycket mer av den ena enantiomeren än den andra. De här ämnena kan även påverka andra ämnen att kristallisera i homokirala kristaller. Socker och RNA kan också bildas och kristalliseras på samma sätt.
Assymmetrisk syntes
Eftersom vi ändå inte kan avgöra säkert hur livet började, så kan vi byta ämne nu. Att göra kirala molekyler med bara den ena enantiomeren är förstås väldigt viktigt för bl.a. läkemedelsindustrin. Får vi i oss fel enantiomer så är det i bästa fall inte riktigt lika verksamt, och i värsta fall livsfarligt!
Det finns olika metoder att tillverka kirala molekyler:
Man kan köra en vanlig reaktion och få båda enantiomererna, och sedan separera dem. Separationen kan man göra genom att till exempel kristallisera dem med ett kiralt ämne, eller köra kolonnkromatografi med en kiral stationärfas, så att ena enantiomeren kommer ut ur kolonnen tidigare. Gör man så här blir det ju mycket spill om man inte ska använda båda enantiomererna, så har man bara användning av en så är det bättre att göra bara en från början.
Man kan använda ett kiralt startmaterial. Naturen är full av små kirala molekyler av den ena enantiomeren, till exempel aminosyror och terpener.
Man kan använda ett kiralt handtag, det vill säga man kopplar på en kiral grupp som får sitta på molekylen tills man har satt på den grupp, som ska vara på molekylen. Då styr man gruppen rätt. Sen tam man bort handtaget.
Man kan också använda en kiral katalysator. En katalysator är ju ett ämne som gör att reaktionen går fortare, och en kiral katalysator gör att reaktionen till den ena enantiomeren går mycket fortare än till den andra. Det här är ett spännande forskningsområde som jag har pratat mycket med mina kolleger på organiska institutionen om, då många av dem jobbar med att utveckla just kirala katalysatorer. Armando Cordova sysslar med just det.
Nu har jag skrivit så mycket att jag kan publicera inlägget, som har legat i 14 år i väntan på att jag ska skriva klart det. Bättre än så här blir det inte, men tillräckligt bra för att inte spillas bort. Det är nu den 8 februari 2025. Tiden går.
Kemins och skogens år
2011 är Kemins år. Det är även Skogens år. Vi som arbetar med Skogens Kemi är dubbelt firade. I skogen finns det djur, stora och små, älgar, gnagare och insekter. Där finns träd, granar och tallar, enbuskar och idegranar. Och allt detta är fullspäckat med spännande molekyler som vi kemister älskar att leka och mixtra med.
Kemi betraktas ofta som något farligt, abstrakt och verklighetsfrämmande. Men i själva verket är det ju något som vi har naturligt runt omkring oss jämt på samma sätt som samhällskunskap och engelska. Kemi är inte det som skadar världen, utan det är en del av världen. Vi kemister är de som har kunskaperna som ger oss möjligheten att lära oss att styra kemin så att det inte skadar världen. Vi är också de som är experter på att undersöka vilka kemikalier som är farliga och vilka som inte är det.
Läs gärna denna DI-artikel.
Jag tänkte för enkelhetens skull referera litet ur en reklambroschyr från Mittuniversitetets fakultet för Naturvetenskap, teknik och medier, om vad skogens kemister sysslar med.
Människor betraktar ju skogen som sin egendom. Därför benämner vi andra djur som också lever av skogen med det rätt så nedsättande namnet "skadedjur". Men vi är inte ensamma om att betrakta trädätare som fiender, för naturligtvis håller träden med oss i det fallet. De har ägnat många år av evolution för att utveckla ämnen som djuren inte tål. Det kan vi människor utnyttja även för våra syften. Genom att extrahera växter som vissa skadedjur inte gillar kan vi komma över substanser som kan skydda även andra växtarter från att bli uppätna av dessa djur.
Extraktivämnen kan även användas till andra saker än växtskydd. Taxol från Stillahavsidegranen är ett ämne som har visat sig ha effekt mot cancer. Den europeiska idegranen innehåller ett liknande ämne, men det måste göras klart på labbet för att fungera bra. Med en effektiv metod att framställa dessa ämnen syntetiskt blir det möjligt att leta i fler växter efter aktiva substanser.
När vi producerar saker i skogsindustrin blir det alltid restprodukter. Ett exempel är pappers- och massaindustrin. De skalar bort bark, använder stora mängder vatten, och skiljer ut extraktivämnen för att få så rent trä som möjligt. I dessa annars rätt så värdelösa restprodukter letar vi efter kemiska föreningar som kan göra nytta på båda ovanstående områden.
Men det är inte bara träd som producerar ämnen som kan användas som växtskydd. Insekter producerar massor av doftämnen, både de som stöter bort andra insekter och de som lockar till sig dem. Feromoner, som de heter, som lockar till sig andra insekter, framför allt vid parning, kan användas för att locka bort insekter från de träd som skall skyddas.
Genom att skydda träden från skadedjursangrepp blir skogsbruket effektivare, och mindre arealer behöver användas för skogsplanteringar. Det betyder att vi kan skydda den lilla yta naturskog som finns kvar i Sverige bättre. Att ta reda på restprodukter och vad de kan användas till minskar nedskräpningen av naturen. Naturligtvis är det inte så enkelt att allt blir bra på en gång, men vi jobbar i alla fall aktivt på förbättringar.
Kemi betraktas ofta som något farligt, abstrakt och verklighetsfrämmande. Men i själva verket är det ju något som vi har naturligt runt omkring oss jämt på samma sätt som samhällskunskap och engelska. Kemi är inte det som skadar världen, utan det är en del av världen. Vi kemister är de som har kunskaperna som ger oss möjligheten att lära oss att styra kemin så att det inte skadar världen. Vi är också de som är experter på att undersöka vilka kemikalier som är farliga och vilka som inte är det.
Läs gärna denna DI-artikel.
Jag tänkte för enkelhetens skull referera litet ur en reklambroschyr från Mittuniversitetets fakultet för Naturvetenskap, teknik och medier, om vad skogens kemister sysslar med.
Människor betraktar ju skogen som sin egendom. Därför benämner vi andra djur som också lever av skogen med det rätt så nedsättande namnet "skadedjur". Men vi är inte ensamma om att betrakta trädätare som fiender, för naturligtvis håller träden med oss i det fallet. De har ägnat många år av evolution för att utveckla ämnen som djuren inte tål. Det kan vi människor utnyttja även för våra syften. Genom att extrahera växter som vissa skadedjur inte gillar kan vi komma över substanser som kan skydda även andra växtarter från att bli uppätna av dessa djur.
Extraktivämnen kan även användas till andra saker än växtskydd. Taxol från Stillahavsidegranen är ett ämne som har visat sig ha effekt mot cancer. Den europeiska idegranen innehåller ett liknande ämne, men det måste göras klart på labbet för att fungera bra. Med en effektiv metod att framställa dessa ämnen syntetiskt blir det möjligt att leta i fler växter efter aktiva substanser.
När vi producerar saker i skogsindustrin blir det alltid restprodukter. Ett exempel är pappers- och massaindustrin. De skalar bort bark, använder stora mängder vatten, och skiljer ut extraktivämnen för att få så rent trä som möjligt. I dessa annars rätt så värdelösa restprodukter letar vi efter kemiska föreningar som kan göra nytta på båda ovanstående områden.
Men det är inte bara träd som producerar ämnen som kan användas som växtskydd. Insekter producerar massor av doftämnen, både de som stöter bort andra insekter och de som lockar till sig dem. Feromoner, som de heter, som lockar till sig andra insekter, framför allt vid parning, kan användas för att locka bort insekter från de träd som skall skyddas.
Genom att skydda träden från skadedjursangrepp blir skogsbruket effektivare, och mindre arealer behöver användas för skogsplanteringar. Det betyder att vi kan skydda den lilla yta naturskog som finns kvar i Sverige bättre. Att ta reda på restprodukter och vad de kan användas till minskar nedskräpningen av naturen. Naturligtvis är det inte så enkelt att allt blir bra på en gång, men vi jobbar i alla fall aktivt på förbättringar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)