Farliga vitaminer

Antioxidanter är alltid ett hett ämne. När man säger att man jobbar med antioxidanter blir reaktionen nästan alltid: Då kan du ju äta litet och må bra. Jo, att äta något alls utan att få i sig antioxidanter är nog svårt, och en del av dem måste vi få i oss via födan för att över huvud taget överleva. Men att äta isolerade antioxidanter är inte alls alltid så nyttigt.

I oktobernumret av Kemisk Tidskrift kom ämnet upp igen. Anledningen den här gången är en artikel i Journal of agricultural and food chemistry, där några forskare har kommit fram till att två ämnen som brukar räknas till de vanligaste antioxidanterna, kan orsaka eller förvärra njurcancer hos möss, just p.g.a. sin funktion som antioxidanter i obalans med omgivningen.

Antioxidanter fungerar som antioxidanter för att de lätt reagerar med andra ämnen. Finns de i rätt mängder så reagerar de med oxidationsmedel som bryter ner viktiga ämnen i vår kropp, och skyddar på så sätt kroppen. Men om det finns mer antioxidanter, eller av fel sort, än oxidationsmedel, så kan de ge sig på kroppens viktiga ämnen i stället, för något vill de reagera med.

När antioxidanterna har reagerat måste det finnas ämnen som tar hand om dem i sin tur. Vissa antioxidationssystem fungerar som en lång kedjereaktion där alla ämnen hjälper till i skyddsmekanismen. Blir det obalans i den, så kommer cellmembran, proteiner och DNA att brytas ned. Hur de reagerar är inte helt utrett. Därför är det svårt att blanda till en konstgjord soppa med rätt balans av antioxidanter.

Äter vi antioxidantrik mat så får vi en bra balans mellan olika sorters antioxidanter och andra sorters ämnen, och det är nyttigt för oss. Men antioxidanter i sin fria form kan tvärtom vara riktigt farligt. Det är det som är så lurigt med "natumedicinens" häxbrygder. De är inte mer naturliga än de dekokter läkemedelsföretagen producerar, utan extrakt där endast en del av substanserna finns kvar. Skall det vara naturligt så skall det vara naturligt på riktigt, åtminstone när det gäller antioxidanter.